Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 maj 1856, sida 1

Då vi närmade oss Kasan, var Wolga uppsväld af värregnet, så att man maste tillryggalägga vägen mellan två stationer — från Uslon till Kasan — på en flotte, och floden hade utbredt sig Omkring 15 verst eller mer öfver sina bräddar. Det blåste temligen häftigt, öfverfarten var afbruten, och en mängd postoch privatvagnar väntade vid stranden. Min gendarm gick till uppsyningsmannen och begärde en flotte. Uppsyningsmannen gjorde svårigheter och förmenade, att det vore bättre att vänta, ty ingen kunde veta, huru väder och vind skulle gestalta sig. Men gendarmen stod fast vid sin fordran, dels emedan han var drucken, dels för att visa sin myndighet. Min vagn fick plats på en flotte af medelmåttig storlek, och blåsten tycktes sakta sig. Efter en half timmas förlopp hissade styrmannen, en Tatar, seglet, men straxt derefter började stormen, som vi hoppades hafva lagt sig, tilltaga med förnyad häftighet. Vi drefvo bort med sådan väldsamhet, att vi i trots af alla ansträngningar stötte mot en sandbank, så att vår skröpliga farkost fick en remna, och vattnet öfverspolade den från den ena ändan till den andra. Ställningen var allt annat än behaglig. Det lye