2 : ee E bolagsstämman med Köping-liultJernvägsbolaget. (Forts. fr. N:o 114.) Vi fortsätta i dag referatet af denna märkliga bolagsstämmas förhandlingar. Till diskussion förekom förslaget att bolaget skulle utgifva 83,334 preförence-aktier å 4 F, till för de första 5 åren 7 och sedermera 6 proc., å hvilka aktier I Å skulle inbetalas vid teckningen, 1 X efter 4 mänader och återstoden efter bolagsstämmas beslut. En förtrågan af hr E. 6. Lindström huruvida dessa preterenec-aktier innebur o blott förmansrätt tll räntan, eller äfven till kapitalet, ifall iernvägen blefve såld eller inlöst till staten, besvarades dermed, att de inneburo äfven förmånsrätt till kapitalet, en mening, som s-od i strid med det besked de sv. direkiörerne erhå lit i London, men som nu förfäktades at härv. eng. ombud. Hr Hedlund anhöll, att ordföranden behagade för de engelske ombuden tydliggöra med hvilka vådor de ifrågavarande prererence-aktierna voro förenade. Det vo 0 en samvetssak, att de i detta afseende icke sväfvad i någon villfarelse, enär, enligt tal:ns öfvertygelse, bolaget förverkat icke blott den at svenska staten garanterade räntan, utan hela sin oktroy, samt särskilt alla de förmåner, hvilka finnas uppräknade i 13 8 af Kongl. Maj:ts för bolaget utfärdade privilegium. Att nu utgifva pråference-aktier, vore således i hr H:s mening, blott att utsätta sig för nya risker, så mycket mer som tvist kunde uppstå huruvida samma aktier komme att lagligen bibehålla den förmänsrätt, man här ville gifva dem. Ordföranden upplyste med anledning häraf, att de svenske dircktörerne fästat de eng. akticägarnes uppmärksamhet på alla företagets vådor, men att de ej låtit sig deraf afskräcka. Utomdess ansåg ordf. icke faran vara så stor, och kunde aldraminst vidgå, att oktroyen skulle vara förverkad. Hr Hedlund uppträdde härefter ytterligare, förklarande det han nogsamt insäge huru onyttig all protest vore, då hr Miller ensam representerade 37,000 aktier, samt anhällande om ursäkt derföre att han, ehuru blott en högst obetyglig aktieägare, vågade taga bolagets uppmärksamhet i anspråk. Men det vore icke säsom aktieägare han här talade; det var såsom svensk, och i den egenskapen var han fast besluten, att kämpa för sin mening till det yttersta. Det kunde väl ej bestridas, att ju en mellanliggande bana, sådan som Köping-Hult-vägen, i ett enskilt och dertill utländskt bolags händer, vore högst menlig för den svenska stambanan och för hela staten. Ett lyckligt tillfälle att befria sig från detta obehag vore nu inne, derigenom att staten finge inlösa vägen till det värde de å densamma nedlagda arbeten kunde anses äga. Och utomdess: den nu föreslagna pråference-teckningen vore blott ett palliativ, för att ännu någon tid uppehålla bolaget. Tal. förutsåge att det erforderliga beloppet skull icke på långt när blifva tecknadt, än mindre inbetaldt, en mening, som ej borde anses såsom något hugskott, då man icke ens kunnat få de förutnämnda obligationerna, a 5 24, till 50 26 rabatt, fullt tecknade, oaktadt de ägt säkerhet i bolagets egendom. På dessa och flera anförda grunder yrkade tal:n, att den nu föreslagna operationen måtte af den sv. bolagsstämman, till den kraft och verkan dess votum kunde äga, afstyrkas, såsom ändamälslös och endast ledande till nya svårigheter. Häremot invändes, att det väl måste anses hårdt, att förvägra de engelska aktieägarne, att söka i någon mån reparera sina förluster på sätt de nu föreslagit, då det under alla förhållanden icke kunde vara annat än en vinst för Sverge, att nya kapitaler hit inkommo. Härigenom påskyndades ock utförandet af den ifrågavarande jernvägen, med hvilken eljest nödvändigtvis dröjsmål måste uppstå, då staten har så många andra dylika företag att utföra. Den i ämnet förda ganska lifliga debatten, i hvilken flere talare deltogo, hvälfde sig hufvudsakligen omkring dessa punkter. En framställning af hr E. 6. Lindström, det de