En rysk fiyktings memojrer eller Statsfängelset och Siberien. Ri Alexander Hertzen. (Forts. fr. föreg. N:r.) Utan att stanna fortsatte vi resan. Gendarmens instruktion befallde honom tillryggalägga 200 verst på 24 timmar. Detta var visserligen möjligt, men likväl icke i April, då vägarne äro uppfyllde med is, snö, eller vatten och gyttja och blifva allt svårare, ju närmare man är Siberien. Mitt första äfventyr hade jag i Pokrow. Vi hade förlorat flera timmar med anledning deraf, att stora ismassor hindrade öfverfarten öfver floden. Gendarmen var angelägen att fortskynda resan, men postmästaren förklarade, att han cj hade några hästar. Gendarmen visade honom sin instruktion, enligt hvilken han hade rättighet att fordra kurirhästar, om inga posthästar vore att få. Postmästaren ursäktade sig dermed, att vicedirektörn i inrikesministeriet hade lagt beslag på alla ställets hästar. Då nu gendarmen började hota och svärja, skyndade postmästaren att reqvirera hästar af enskilta personer i grannskapet. Gendarmen åtföljde honom. Sedan jag ledsnat vid att sitta och vänta i postmästarens smutsiga rum, gick jag ut och promenerade fram och tillbaka utanför huset. Eftertrefjerdedels ärs fängelse var detta den första spatsertur jag gjorde, utan att hafva en soldat i hälarne.