Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 maj 1856, sida 2

liga sängerskan med mycken utmärkelse och inropade henne efter andra akten. I morgon skall mamsell Michal sjunga för andra gången i Robert. Jag hoppas då få höra henne, hvilket ej var möjligt för mig, när hon sjöng i Hugenotterna, och skall sedan meddela er min uppfattning. Man säger, att den svenska gästen slutligen skall uppträda i Trollflöjten. — Aftonbladet innehåller följande framställning, hvilken afser en ganska vigtig fråga och dessutom rörer vår ort: Åtskilliga rotehållare inom Elfsborgs län ha hos K. M:t i underdånighet ansökt att af de medel, som äro afsedda för statens jernvägsbyggnader, erhålla någon ersättning för de kostnader de måst vidkännas derigenom att soldaterna varit kommenderade till arbete å statens jernvägsanläggning mellan Göteborg och Skaraborgs län. Genom beslut, meddeladt den 27 sistl. Mars, har K. M:t förklarat sig icke kunna fästa afseende på denna ansökning. Denna sak sammanhänger med en fråga af allmännare intresse, som förut vid flera tillfällen varit å bane och som under närvarande omständigheter väl förtjenar att allvarsamt tagas i betraktande. Redan för tre å fyra årtionden selan diskuterades, med anledning af arbetena a Göta kanal, lifligt inom pressen, huruvida de indelta soldaternas kommendering till annat än defensionsarbeten kun le anses rättvist och billigt så väl mot soldaterna sjelfva som emot deras rotehållare. I afseende på soldaten anmärkte man då med rätta, att då enskilt man frivilligt mot viss lega och årlig betalning ätager sig, att i egenskap af fosterlandets försvarare låta sig i nummer inskrilvas vid ett indelt regemente, så innefutar å rotehållarens sida denna betalning, och å soldatens detta försvar, jemte de öfningar och förrättningar, som dermed stå i sammanhang, utan nägot vidare ätagande, hufvudvilkoren för den mellan dessa kontrahenter ingångna öfverenskommelse. Af soldatens kall, som icke innebär något slafviskt och förnedrande, synes icke följa någon samhäll ts eller den enskiltes rätt till hans aftvungna arbete i sädant som icke hörer till försvarsväsendet. Samhållet tilliter hos oss soldaten I att ätaga sig pligter såsom husfader och uppfostrare; dessa pligters utöfning måste upphöra, när staten påkallar honom för försvarsväsendet, men att i andra fall rycka honom från denna utöfning, innebär en motsägelse och orättvisa och synes strida mot den säkerhet samhället lofvar hvarje medborgare för fritt användande af sina krafter på lotligt sätt och så som han för sig sielt finner ändamålsenligast. Det är sanat att kostnaderna härigenom kunna förminskas, men en dylik förminskning, som då alltid länder till förfang för den arbetande klassens aflöning i allmänhet, kan icke innebära något fullgiltigt skäl för en dylik kränkning af samhällsrätten och person114 Fr