förda skäl emot ett blindt godkännande af de utelöpande aktierna och obligationerna. Till hvad Hr Björk anfört, att säkert ingen köpman skulle undandraga sig att honorera förbindelser, som ett hans ombud pro cura utgifvit. ärven om stora missbruk ägt rum, anförde konsul Warburg exemplet at en privatbank, hvilken icke rimligen skulle undandraga sig inlösa sedlar, som blifvit af någon utaf dess direktörer försnillade, derföre att dessa sedlar ej funnos i bankers räkenskaper inregistrerade. Denna inregistrering skedde nemligen för Direktionens skull och icke för sedel-emottagarnes, af hvilka man icke rimligen kunde fordra, det de skulle, vid hvarje sedels emottagande, efterhöra hu:uvida den var inregistrerad eller cj. Hr Hedlund upptog sistnämnde exempel och hemställde huruvida en privatbanks direktion skulle anse sig skyldig att inlösa ett obegränsadt belopp af utgifna sedlar, derest dessa befunnos undertecknade i annan ordning än bankens reglor föreskrefvo. Man kunde dock icke heller begära att en sedelemottagare skulle för hvarje sedel undersöka huruvida den vore undertecknad af de direktörer som vederborde. På IIr Hedlunds upprepade förfrågan med hvilken rätt de Engelske dircktörerne kunnat underteckna aktiebref, upplyste Hr Forselius, att ett direktionsbeslut öfverlemnats åt Engelsmännen att underteckna brefven och låta kontrasignera dem af sin antagne sckreterare. Då hr Hedlund icke kunde annat än finna ett sådant beslut stridande mot stadgarne och sålunda olagligt, samt beklagade att man ej kunde få se den fullmagt, som af direktionen blifvit gifven de engelske direktionsledamöterne, anmärkte ordföranden, att det blefve blifvande revisors åtgärd, att i detta afseende mot direktionen göra de anmärkningar, som befunnes befogade. Under diskussionens lopp uppläste grefve A. v. Rosen ett bref från en af herrarne Rotschild, deri brefskrifvaren yttrade, att hr Sadleir var honom nära bekant och af honom känd såsom en man med stor förmögenhet, utmärkt heder och redbarhet. Man kunde val ej, anmärkte grefve R., misstro en person med sådana vitsord af en man, som borde anses så väl känna köpmansverlden. Också hade hrr Rotschild sjelfve förlorat 12,000 P:d st. på Sadleir. Efter slutad diskussion framställdes proposition huruvida bolagsstämman ville godkänna ö ö de aktiebref och obligationer, som af direhtörer funnos underfecknade, dervid hr Forselius anmärkte, att aktiebref voro utgifna med underskrift af endast en direktör. Efter de enpositionen till: aktiebref undertecknade af toå dircktärer. — Hr Hedlund anmärkte häremot, att på detta sätt lagliga ahtieinnchafvarne skulle I Ä blifva fränkända sin rätt, dä de engelska ombuden upplyst, att ursprungliga aktiebref funnos, hvilka ägde blott en underskrift, hvadan hr H. yrkade, att propositionen skulle blifva: försedde med lagliga underskryslerd — men äfven detta amendement afslogs och beslutet blef i öfverensstämmelse med ordförandens sista proposition. Då tiden nu var långt framskriden och flera af de församlade bolagsmännen småningom aflägsnat sig, hemställde hr J. Lindström huruvida bolagsstämman kunde anses berättigad att fatta beslut, en framställning, i hvilken hr Hedlund förenade sig, me begäran, att bolagsstämman måtte ajourneras, på det atticke den framskridna tiden måtte tvinga till ärendenas alltför skyndsamma behandling; hvilka framställningar dock, på anförda skäl, lemnades utan afseende. Hrr häradsh. Greiffe och Hedlund anmälte sin reservation mot bolagsstämmans föregående beslut, den sednare under uttryckande af sitt lisliga beklagande, det bolagsstämman kunnat fatta ett beslut, hvarigenom den förbundit sig att honorera ett skuldbelopp, hvilket, efter hvad man ännu kände, uppgick till 3 å 400,000 P:d st., utan att förbehålla sig någon granskningsrätt i saken. Diskussionen fortsattes härefter rörande de öfriga ämnena, och blef, oaktadt lifliga protester, äfven förslaget att utgifva 83,000 preference-aktier godkändt. Denna diskussion hinna vi dock ej i dag referera. Bolagsstämman slutade icke förrän efter kl. 5 e. m. Om något misstag i ofvanmeddelade referat, hvilket skett efter hastiga, af deltagande i diskussionen afbrutna anteckningar, skulle vara begånget, hoppas vi kunna framdeles få rätta detsamma, sedan vi erhållit del af direktionens berättelse och af det för dagen förda protokollet. Utrikes Myheter. bDet mellan Frankrike, Storbrittanien och