Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 maj 1856, sida 1

Förrisningen. — Polismästaren i Pokrov. — Molga. — Perm. Morgonen d. 6 April blef jag af en gendarmofficer förd till generalguvernörens hus, der mina slägtingar fingo tillåtelse att taga afsked af mig, men blott på sjelfva kontoret, omgifne af spioner och skrirvare. Uppläsningen af instruktionen för gendarmen, som skulle åtfölja mig, gjorde denna förnärmande och sorgliga omgifning ännu afskyvärdare. Då vagnen rullade bort längs stranden af floden Wladimirka, andades jag åter friare. Per me si va nella eitta dolente, 3 Per me si va nell eterno dolore! Dessa tvenne verser gälla lika väl om landsvägen till Siberien, som om ingången till helvetet. En mil på andra sidan Moskwa ligger ett värdshus vid namn Perow. Der ämnade on af mina bästa vänner invänta mig; och jag bjöd derför sendarmen att gå in och dricka ett glas. Han biföll. Min vän var ännu icke kommen, och jag gjorde derför alla möjliga undflykter, för att förlänga min närvaro på värdshuset, men gendarmen ville på intet vilkor dröja längre, kusken smällde med piskan ... då kommer en troika i vild fart framåt landsvägen, jag störtar ut och . . . tvenne främlingar stiga skrattande och pratande ur vagnen. Jag kastade en sorgsen blick bortåt landsvägen: icke et lefvande väscn var synligt. Jag gaf kusken ett par kopeker, och det bar äter af i susande sart. (For.s.)