Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 maj 1856, sida 1

— —— — —!— 75— —— AAH — med sin nervösa skrikande stämma, — och ni angriper det ej från den monarkiska synpunkten; annars skulle ni ej tala om slafvar. — Öm så är, begår jag samma fel som högsaliga kejsarinnan Catharina II, som förbjöd sina undersåter att kalla sig slafvar. Halft qväfd af raseri svarade Galitzin: — Tror ni kanske, att vi äro här för att disputera om skolastiska stridsfrågor? Ni tyckes antaga, att ni befinner er på universitetet, för att försvara en lärd dissertation. — Hvarför begär ni då förklaring af mig? — Ni låtsar, som om ni ej förstode meningen med dethär. — Ganaka riktigt! jag förstår icke ett enda ord. — Så motspänstiga äro de alla, anmärkte Galitzin senior. Galitzin junior drog på axlarne och såg på gendarmöfverste Schubensky, och då jag ej kunde låta bli att småle, tillade den gamle mannen: — Alldeles såsom N. gjorde! En paus uppstod. Kommissionens samlingsrum var furst Galitzins bibliotek; jag vände mig derför om och såg på böckerna. Bland annat föll min blick på en bandstark upplaga af S:t Simons verk. — Är det icke orättvist, utbrast jag, vändande mig till ordföranden, — att jag är anklagad för att studera S:t Simons skrifter, medan man hos er sjelf, min furste, finner alla hans verk vid sidan af hvarandra? Den gamle Galitzin hade troligtvis alltifrån sin födelse och till innevarande ögonblick aldrig öppnat en bok. Han begrep derför icke det minsta al hvad jag yttrat, men den yngre Galitzin gaf mig en äkta basiliskblick och ropade: — Är ni kanske blind, eler ser ni icke, att des