Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 maj 1856, sida 1

På förhand vilja vi dock underrätta Eder att vi afsäga oss allt kamratskap med alla som vilja mot eder använda lönnmordets — vare sig moraliska eller fysiska — eller sam mansvärjningarnes eller statskuppernas elle menedernas vapen, som äro oss fullkomlig främmande. FUGIT 4 — ö Utrikes Nyheter. SARDINIEN. Den not, som grefve Ca vour aflåtit till kongressen i Paris, röran de Italiens förhållanden, och den han d. dennes meddelat sardinska deputerade kam maren, lyder, enligt I Independance belge, så lunda: Undertecknade, fullmäktige för H. M. konunge af Sardinien, hafva, fulla af förtroende till fransk och engelska regeringarnas tänkesätt och till de vänskap de i afseende på Sardinien ådagalagt, seda konferensernas öppnande hyst den förhoppning, at pariser-kongressen icke skulle upplösa sig, utan af förut hafva tagit Italiens tillstånd i allvarligt öfver vägande och varit betänkt på medel till dess för bättrande, och detta genom återställande af den po litiska jemnvigten, som blifvit störd genom en sto dels af halfön besättande af fremmande trupper Säkre om sine allierades samtycke, kunde de aldri föreställa sig, att någon af makterne, sedan de åda galagt ett så lifligt och högsinnadt interesse för d till slaviska och grekiska racerna hörande kristne i Orienten öde, skulle vägra att sysselsätta sig me folken af italiensk race, folk, som äro ännu olyckli gare, då de vid den grad af mera framskriden kultu som de uppnått, så mycket lifligare känna verknin garna af en dålig regering. Denna förhoppning har blifvit sviken; oaktad Frankrikes och Englands goda vilja, oaktadt dera välvilliga sträfvanden, förorsakar Österrikes ihärdig vidhällande af sin önskan att se kongressens dis kussioner strängt inskränkta till den frågas sfer som före dess sammanträde blifvit bestämd, attden na församling, på hvilken hela Europasögon äro rigta de, kommer att upplösa sig, icke allenast utan at på minsta sätt hafva lindrat Italiens lidanden, uta ock utan att ens låta på andra sidan Alperna fram skymta en stråle af hopp, som vore egnad attlugn sinnena och komma dem att med undergifvenhe fördraga det närvarande. Den egna ställning, som Österrike intager inor kongressen, gör måhända detta beklagansvärda re sultat oundvikligt. Undertecknade åro nödsakad att erkänna det. Äfvenså vilja de icke göra sin allierade den ringaste förebråelse, utan anse endas för sin pligt att fästa deras allvarliga uppmärksam het på hvilka ledsamma följder detta kan få fö Europa, för Italien och särdeles för Sardinien. Det skulle vara öfverflödigt att här utkasta e noggrann bild af Italien. Hvad som i dessa trakte sedan flera år tillbaka försiggått, är alltför noto riskt. Förtryckets och den våldsamma reaktionen system, framalstradt åren 1848 och 1849, hvilke måhända rättfärdigades i sitt ursprung af de nys undertryckta revolutionära oroligheterna, fortgår u tan den ringaste mildring. Man kan till och me säga, att det, med få undantag, tillämpas med för dubblad stränghet. Aldrig hafva fängelserna oc galererna varit fylda med ett större antal politisk förbrytare, aldrig har mängden af de proskriberad varit ansenligare, polisen aldrig mera förtryckande aldrig belägringstillståndet tillämpadt på hårdar sätt. Tillaragelserna i Rom bevisa detta blott allt för väl. Pylika regerings-medel måste nödvändigtvis bi behålla folket i ett fortfarande upprördt tillstån och i en revolutionär gäsning. Sådant är Italiens tillstånd sedan sju år tillbak: vIcke desto mindre tycktes gäsningen hos folkt i den nyaste tiden hafva laggt sig. Italienarne så go en at sina nationalfurstar i förbund med vestern stormakter, för att förskaffa seger åt rättvisan grundsatser samt förbättra sina trosförvandters i O rienten öde, och de hemtade deraf det hopp, a freden ej skulle komma till stånd, utan att jemvi bereda dem lättnad i sina lidanden. Detta hop gjorde dem lugne och undergifne. ?Men när de negativa resultaterna af pariser-kor gressen komma till deras kunskap, när de erfar: att Österrike, oaktadt Frankrikes och Englands go da tjenster och välvilliga intervention, vägrat hvar