Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 maj 1856, sida 2

Ä Landxorten. WEXJO. I Moheda församling begrofs fö: någon tid sedan en gumma, som hade uppnått den höga äldern af 101 är och nägra månader. Hvad som kan förtjena anmärkas såsom något ovanligt är, att den gamlas ansigte ända in i sednaste ålderdomen var fylligt och ungdomligt och ingalunda skrynkligt och insallet såsom vanligt är med rätt alderstigna personer. Vi hafva från en af den aflidnas söner erhållit hans slägtregister, som visar, att nästan alla hans förfäder uppnått en ganska hög ålder. Hans farfars far, som lefde under Carl XII:s tid och mäste följa med i fält, efter att tvenne gånger hafva blifvit af församlingens hemmavarande qvinnor utlöst, såsom varande den ende utom presten, som kunde läsa eller besvara de bref, de från sina i kriget varande män erhöllo, dog vid 85 års ålder. — Barfadren blef nära 80 år; fadren dog 1838, 89 år gammal. — Hans morsars farfar var en infödd Liffländare, som under Carl XII:s tid kom hit öfver som ryttare och dog omkring 90 år gammal; hustrun öfverlefde honom och blef nära 100 är. Hans morfars far föddes år 1704, var tvenne gånger gift, sednare gången i öfver 50 års tid, och dog 1799 i en ålder af 95 år. Den sistnämndes sednare hustru var född 1718 och dog 1819, 100 år och 11 månader gammal. — Hans mor var född 1754 och hade, som ofvan nämndt är, vid sin död hunnit till 101 år och några månader. — Biografen slutar den uppsats, hvaraf vi gjort dessa utdrag, med den anmärkning, att hans förfäder aldrig varit anklagade för några af de brott eller laster, hvilka fordom varit och ännu äro i svang, samt tillägger, att de helt säkert hedrat sina föräldrar och hållit dem i vördning, eftersom Gud låtit dem så länge lefva på jorden. CARLSTAD d. 10 Maj. Under stormen den 30 sistl. timade en större eldsvåda i S:a Gärdsjön, Vermskogs socken, der, för tvenne gårdägare, alla husen, aderton I stycken till antalet, på mindre än 23 timmar, totalt nedbrunno, oaktadt elden, som kl. 9 f. m. genom en l gnista från skorstenen antände halmtaket på ena ladugårdsbyggnaden, straxt upptäcktes, och mänga menniskor genast tillstädeskommo för att släcka. Den ena husfadren var omgifven af hustru och elfsa barn, den andra af hustru och åtta barn, så att 23 personer, förut i bergliga omständigheter, inom 2:ne timmar befunno sig husvilla och utan lifsmedel. Det enda som nästan kunde räddas var kreaturen, men intet strå att fodra dem med. Den hjelp de brandskadade kunna erhålla af socken är, i anseende till oförvällade och stora utgifter som nyligen måst uttaxeras, ringa mot deras förlust.