Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 maj 1856, sida 1

NpGIeenSK socialism (ran tidskriften Nord og Syd.) Det är bekant, huru bittert man efter revolutionen år 1848 klagade öfver osäkerhet i den borgerliga rörelsen, hvarigenom penningmännen nödsakades draga sina kapitaler tillbaka och arbetarne blefvo brödlöse. På det häraf uppkomna missnöjet vände reaktionen sin uppmärksamhet, och framför allt var det den napoleonska organen Constitutionnel, som sintligt förstod att begagna detsamma till Bonapartismens förmån. Blott en Napoleon, en fortsättare af den stora politiken från århundradets början, förmådde tillvägabringa den säkerhet, som affärslifvet ej kan undvara — det var den oupphörliga refrängen på den oupphörligt omtuggade artikeln om anarkien. Napoleon kom till statsrodret och höll verkligen de löften, som hans publicister gifvit i hans namn: han återställde det nödvändiga lugnet, gjorde slut på den politiska förvirringen, ja tillochmed ingrep djerft genom dekreter i de ekonomiska förhållandena. Det är tydligt, att kommersiella och industriella företag under sådane omständigheter skulle erhålla en betydlig lyftning: såsom ett af de märkvärdigaste och för nutiden mest karakteristiska må nämnas Credit mobilier, som nu äfven tyckes vilja vinna insteg här i Norden. Enligt ordalydelsen är Credit mobilier en kreditoch läneanstalt för den så kallade rörliga egendomen i motsats till Credit foncier, genom hvilken penningar utlånas mot pant, prioritet i grundegendom. Men den nu bestående franska Credit-mobilier-anstalten kan serskilt bestämmas såsom varande en kombination af Proudhons folkbank och det vanliga aktieväsendet. Till grund för Proudhons bank låg ej kapitalet. Dock var det en karrikerad framställning, som på sin tid gjordes af denna bank, då det påstods, att man kunde gå upp i banken med en gryta och mot den tillbyta sig ett paraply o. s. v. Banken skulle egentligen vara en mellanlänk mellan arbetareassociationerna: så till ex. fick skräddarassociationen i banken ett papper, en anvisning på skomakareassociationens arbete, denna åter på garfvareassociationens o. s. v.; anvisningen kurserade för sitt påtecknade belopp bland dem, som hade förtroende till densamma. Ehuru Proudhon var längtifrån sentimental, hade han säsom ett moraliskt stöd för sin anstalt tänkt sig den demokratiska broderliga endrägten i associationerna vid sidan af den ömsesidiga fördelen. Men om hans plan skulle lyckas, måste allt möjligt slags arbete vara organiseradt i associationer och erkänna banken. Landtfolket måste associationsvis ansluta sig till densamma soch leverera sin spannemäl mot anvisning (i detta fall liktydig med penningar); på samma sätt äfven andra producenter af råstoffer. Om ej sålunda så godt som hela landet vore intresseradt i banken såsom inbördes hjelpanstalt, skulle densamma vara utan garanti (och tillochmed i detta fall skulle man behöft den öfriga verldens producenter och fabrikanter upptagne i den stora broderliga associationen.) Ur finansiel ståndpunkt berodde bankens vederhäftighet blott på hoppet om företagens framgång ). Det ver någonting storartadt och poetiskt i Proudhons idt, men då banken ej kunde lefva af poesi, måste den dö. ) Här är blott fråga om det, som Proudhon sökte i praxis genomföra. I sin tcori och kritik, isynnerhet från en sednare period, har han modifierat ! sina åsigter. Serskilt röjes detta i hans skrift om statskuppen. i hvilken skrift han äfvan lomnat hi