Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 maj 1856, sida 1

planer till förvärfvande af förmögenhet. Vid aktieföretag har en enskilt eller kollektiv personlighet redan uttänkt planen och gjort beräkningarne, samt fordrar för dess utförande blott ett litet tillskott, för hvars användande man kanhända annars skulle råka i förlägenhet. Liigges härtill, att ansedda namn garantera en lycklig utgång — i Frankrike hafva t. ex. herrarne de Morny och Fould ställt sig i spetsen för mobilier-erediten — så blir den tillströmning af kapitaler, hvilken detta företag föranledt, lätt förklarlig. Men denna tillströmning styrker naturligtvis sjelfva krediten, aktiernas värde stiger, och man kan således genom att sälja de först till ett lägre pris förvärfvade aktierna göra sig en ögonblicklig fördel, utan att man behöfver vänta på utgången af de företag, som genom eredit-mobiliern skulle befrämjas. Just härigenom får det hela ett sådant utseende, som om det stora sociala problemet: rikedomens allmänna utbredande, lyckligt blifvit löst genom ifrågavarande bankinrättning. Men till hvilken grad liknar ej den härigenom skapade situationen den bekanta eller beryktade Lavska finansperioden under hertigen-regentens tid! Lav var ej bedragare: Missisippifloden och dess stränder existerade i verkligheten, och hvilken oändlig rikedom genom kolonisation derstädes kunnat vinnas vet nutiden. Aktier, som voro utfärdade på en dylik kolonisation, voro således ej oting, förutsatt att man ärligt och allvarligt ansåg detta arbete för hufvudsaken. Men i dess ställe blef hufvudsaken att spela med aktierna: genom de orimliga förhoppningar, som väcktes om det aflägsna guldlandet, uppoffrade alla sina penningar, för att få aktier, och efter en kort tids förlopp urartade aktiespekulationerna till ett verkligt raseri. ) Frändskapen mellan Credit-mobilier-systemet och den socialistiska bankanstalten är redan påpekad. Den demokratiska socialismen hade till mål att tillintetgöra individualiteten (egoismen) och sätta gemensamheten (kärleken) i dess ställe: dess fältrop var arbetets organisation, — ett ideal, som aldrig kan realiseras: den åtrådde magten, för att genom tvång förändra och omgestalta samhället på kärlekens grundval. Det nya systemet tvingar icke — det lockar; det går ut på att tillintetgöra individualiteten (personligheten) och sätta en allmän egoism i stället för den partikuliera. IIyser detta system ej mycken kärlek, har det åtminstone mätresser. Ett stöd har detta system också funnit i den nuvarande statsmagten som på så många sätt ingripit i de ekonomiska förhållandena. Folket har derigenom blifvit vant vid föreställningen om en ledande herrskande magt äfven i dessa förhållanden, hvarigenom vägen banades för en kreditanstalt af så obegränsadt omfång. Crådit-mobilier är det sociala sidostycket till den politiska organisation, som nu är gällande i Frankrike, och det är karakteristiskt nog, att den är på väg att göra samma lycka i det land, hvars politiska författning har största likhet med Frankrikes, nämligen Osterrike. Men intressant är och förblifver det, att det system, som gång efter annan blifvit påkalladt till hjelp mot socialismen, just gifvit anledning till så storartade företag i riktning af sjelfve Proudhons ) Ett enda, ställningen upplysande drag torde här vara tillräckligt att anföra. En hofman, markis de Castellane, hade fått en vink derom, att det snart skulle gå galet. Han gick derföre till Rue Quimcampois, der börsen hölls, för att sälja sina aktier; men här fann han den hvimlande skaran i en sådan enthusiasm örver nyss inträrtade (lögnaktiga) underrättelser, och fattad af ett sådant köpraseri, att han i Stället för att sälja sina aktier, köpte nva och dagen