B. Red:n af II.-T. ber för sin del få fästa den ärade insändarens uppmärksamhet derå, att vi aldrig gillat, utan fastmer talat emot bränningstidens inskränkning till 2 månader om året, hvilket ock afviker från den Norska lagstiftningen, som medgifver bränvinsbränning under 6 månader om året. Likaledes hafva vi ogillat den olika beskattningen på den s. k. husbehofsoch fabriksbränningen, och det just på de skäl Ins:n anfört, nemligen det att husbehofsbränningen vore ett ganska stort ondt, hvilket åtminstone icke borde särskilt uppehållas och gynnas, sedan man funnit att den, före den nya bränvinsförfattningen, var på en stark återgång till förminskning, derföre att den icke kunde konkurrera med fabrikstillverkningen. Det är och blir den nya författningens största fel, att den genom skattens olikhet uppkallat till lif den redan aftagande husbehofseller rättare sagdt husförstöringsbränningen. Så tillvida äro vi således ense med vår Ins:e. Hvad han åter yttrar, att de nu rådande höga priserna äro vållade af brist på bränvin, i förhållande till kousumtionen, så tro vi att han begått et: väsentligt misstag i sin uppfattning. Alla tecken antyda, att det finnes stora förråder af bränvin i landet, som ännu ligga dels på producenternes, dels på några spekulanters händer. Man jemfore t. ex. blott den ringa qvantitet bränvin, som ännu kommit in på de större marknaderne, med de betydliga qvantiteter, hvilka efter hvad man af beskattningens belopp kan dömma, måste blifvit tillverkade, då ändock icke allt insmuggladt och smygbrändt bränvin tages med i räkningen. Vi befinna oss nu, enligt vår öfvertygelse, på samma punkt i afs. å bränvinet, som vi varit åtskilliga gånger, då sädespriserne stått höga och framkallat exportförbud. Knappt är förbudet utfärdadt, förrän betydliga förråder spanmål krypa fram. Börjar bränvinet väl att falla med fart, så skall man ock få se, att här funnits stora förråder, att priserna alls icke varit betingade af bristen på bränvin, utan af en falsk spekulation. Hvad Ins:n för öfrigt yttrar om fördelen för ett land af sprit-dryckers tillverkning, så kan i detta afseende sägas åtskilligt både med och mot; för vår del anse vi dock att för Sverge, under närvarande förhållanden, vore lyckligast, att både förtäring och tillverkning af spritdrycker blefve så inskränkta som möjligt.