— — U EUfrikes Nyheter. ÖSTERRIKE. Times Pariser-korrespondent skrifver följande rörande Österrikes nuvarande ställning inom den europeiska politiken: Det synes som om grefve Buol efter sin återkomst till Wien ej låter något tillfälle gå sig ur händerna att ådagalägga sin tillfredsstallelse med Fransmännens kejsare, hvars klara omdöme, klokhet och moderation han prisar i de varmaste ordalag. Ja, om jag får tro hvad som berättas och som ej med skäl kan betviflas, känner den optimism, han låter påskina, knappt nog någon gräns: han förklarar sig enchant öfver samtliga konferensmedlemmarnes hållning och framför allt öfver lord Clarendon: han talar nästan med tårar i ögonen om den stund, då ie togo farväl af hvarandra; han är äfven för sin person belåten med de sardinska ombuden och afvisar med bestämdhet hvarje insinuation, att Turinska kabinettet i närvarande ögonblick låter leda sig af andra än de vänskapligaste känslor mot Österrike — det enda lilla groll, som möjligen kan förefinnas, grundar sig på seqvesteringsfrågan, hvilken, enligt grefve Buols mening, med litet god vilja å ömse sidor, är lätt att ordna. Allt detta bevisar emellertid, att grefve Buol befinner sig i en viss förlägenhet, att han är icke riktigt hvad man kallar å son aise, och att Österrike ej är i den goda ställning, det önskar, utan till en viss grad står isoleradt. Hvarken i Wien eller Paris lär någon tro på uppriktigheten af dessa utgjutelser. De erinra om den ängslige vandraren, som, nattetid vandrande öfver den ensliga heden, sjunger eller hvisslar, för att dölja den fruktan, som sammanpressar hang bröst Österrike älskar icke England, icke engelska styrelsen eller hvad annat, som är engelskt. Vidare har Österrike dödligt förolämpat Ryssland, och Ryssland är ej en makt benägen att förlåta eller glömma; och på Frankrike, som mer än någon annan skonat dess känslor och med exemplariskt tålamod uthärdat dess krokvägar, ränker och omsvep, ser Österrike nu med ängsliga blickar. Det tros, att Wienerkabinettet skall uppbjuda allt, för att bilda en förtrolig allians med Tuilerierna. Till tecken på sin goda vilja skickar det en af sina erkehertigar att lyckönska kejsaren och hans gemål med anledning af den kejserlige prinsens födelse och fredsslutet. Erkehertig Maximilian kommer att stanna i Paris en vecka eller derutöfver, ochunder tiden se till hvad som är att göra. Allt hvad jag kan säga är, att det måste stå rätt illa till med Österrike, då det så ifrigt åtrår ett förbund med det Napoleonska Frankrike. Furst Gortschakoffs utnämning till utrikesminister visar, huru Ryssland är sinnadt mot Wienerhofvet. Österrike har dock ännu endast börjat att sota för sina synder. TURKIET. En del af de turkiska trupper, som deltagit i fälttåget på Krim, har fått befallning att genast afgå till de provinser i det inre, hvilka hotas af oordningar. KRIM. Utrymningen fortgår. Hittills hafva dock, utom Sardinarne, blott spridda afdelningar hemskickats. Hemfärden i massa skall först börja efter inträffad underrättelse om fredsratifikationernas utvexling. MEXIKO. Regeringen har vidtagit den kloka åtgärden att indraga kyrkogodsen till straff för presterskapets deltagande i det sednaste upproret. Sardinska dep. kammaren har naturligtvis äfven diskuterat fredsfördraget. Debatten ändade så, att regeringens politik och grefve Cavours förhållande i Paris gillades af kammaren. Under debatten uppläste grefve Cavour sin bekanta skrifvelse i italienska frågan, hvilken tillvann sig ett så allmänt bifall, att både konservative och radikale lofvade att energiskt understödja de deri uttalade åsigter. Hvad Sardiniens förhållanden