Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 maj 1856, sida 2

2 Utrikes NYeter. ENGLAND. bebatterna i parlamentet beträffande fredsfördraget hafva på långt när ej varit så lifliga som man väntat. Det synes som om oppositionen uttömt sina krafter vid diskussionen rörande Kars fall. Enligt gammalt häfdvunnet bruk blef i båda husen d. 5 dennes föreslagen en tacksägelseadress till drottningen med anledning af freden. I öfverhuset var det förnämligast lord Derby som bekämpade adressen. Det var enligt hans tanka föga bevändt med en fred, som lemnade Ryssarne i oqvald besittning af fästningarne Sebastopol och Nikolajew, åt dem prisgaf Tscherkeserna och omintetgjorde rätten att på sjön visitera neutrala fartyg. Lord Malmesbury sekunderade lord Derby. Märvärdigt nog föreslog dock ingendera något amendement till adressen, som antogs i oförändradt skick. I underhuset blef det något mera lif i diskussionen. Något nytt argument emot freden, så vidt den rör orientaliska frågan anfördes dock icke. Hvad man tadlade var den Ryssland medgifna rättighet att åter uppbygga fäsningarne vid tscherkessiska kusten och sålunda återställasitt välde öfver de kaukasiska bergsfolken. Största intresset erbjöd dock diskussionen beträffande Italiens ställning och utfallet emot belgiska pressen i kongressmötet d. 8 April. Ir Layard, som för öfrigt försvarade fördraget, kritiserade skarpt de usla regeringarne i Neapel, Rom och Toskana, men förklarade sig på samma gång vara främmande för hvarje tanke på en inblandning i dessa länders inre angelägenheter. Lord Manners, Markton Milners och lord John Russel klandrade starkt lord Clarendons språk och hållning i kongressmötet d. 8 April. Englands förste fullmäktige syntes dem vid detta tillfälle visat en till vidare angrepp uppmuntrande undfallenhet, då han i stället bort med energi bekämpa detta obehöriga försök från Frankrikes sida att sätta ett munlås på grannrikets press, ett försök som var så mycket mera obefogadt, som Belgiens regering verkligen bemödat sig att, så vidt landets fria instituI tioner det medgåfvo, skydda franska regeringen emot pressens sjelfsvald. Nötet varade Ända till klockan 2 på morgonen, utan att det kom till någon omröstning. Följande dagen, den 6 dennes, fortsattes diskussionen, då lord Granby och hrr Sidney Herbert och Gladstone uppträdde till försvar af belgiska tryckfriheten. Bland de talare, som yttrade sig för fredsfördraget, befunno sig äfven Gladstone samt Milner Gibson. Hr Fillmore föreslog ett amendement, hvilket innebar ett tadel af regeringen för det den uppgifvit rätten att visitera neutrala fartyg. Lord Palmerston uppträdde i detta möte och upptog till besvarande de anmärkningar, som under diskussionens lopp förekommit emot regeringen. Till svar på den anmärkningen, att Tscherkesserna blifvit prisgifna åt Ryssarne, anförde han, att Schamyl aldrig understödt de allierade, samt att de för öfrigt icke hotades af Ryssarne. Vidare försvarade han sin kollega Clarendon, hvilken han sade hafva afböjt all främmande inblandning i belgiska pressens angelägenheter. Slutligen framhäfde han, att italienska frågan bragts å bane på kongressen och att det i Rom och Neapel rådande oefterrättlighetssystemet blifvit föremål för klander. Sedan lord Palmerston talat, tog hr Fillmore sitt amendement tillbaka och adressen blef antagen i sitt ursprungliga skick. FRANKRIKE. I bref från Paris påstås, at den emot Ryssland riktade traktaten af d. 15 April, i hvilken vestmakterna och Österrike garantera Turkiets integritet, varit en fullkom. lig syrpris för förstnämnde makt, som ej afvetat den förr, än den publicerades i England I första ögonblicket af den oangenäma öfver raskningen, skulle en viss köld hafva inträd i förhållandena emellan Ryssland och Frank rike, hvilka begge makters såta vänskap er tid varit ett så uppbyggeligt skådespel sö verlden. Det är dock föga troligt, att denn: traktat kunnat hållas så hemlig för de rysk: diplomaterna, hvilkas fina näsor annars upp vädra allt. Kejsargardet skall ökas till 40,000 man. En sammankomst har nyligen ägt rum e mellan Ludvig Filips enka och franska kron pretendenten, grefven af Chambord, men d förhoppningar, som de ropalister, hvilka ön ska en sammansmältning af den äldre oc yngre bourbonska grenens intressen, fästat vi detta möte, skola vara lika långt från sitt för verkligande som de någonsin varit. mn Th gotstsaR ÅT: Dasaha har frå