till den nya riksdagen tankarne, såsom vanligt, i första rummet fästa sig vid de personer, som senast varit riksdagsmän, vilja vi derföre nu företrädesvis ur denna synpunkt företaga en liten revy af de representanter, som utgjorde sista riksdagens borgarestånd. Vi börja härvid, som billigt, med hufvudstadens och de större städernas. . Efter dessa allmänna betraktelser genomgår A.B. hufvudstadens representanter vid den föregående riksdagen och fortsätter derefter: Om vi nu härifrån öfvergår till rikets andra stad, och dess representanter vid förra riksdagen, om hvilka ej utan skäl blifvit sagdt, att de hvar för sig äfven representerat trenne särskilta politiska grundsatser, finner man en af dem sedan dess med döden afgången. Konservatismen och regeringen hafva gjort en stor förlust i hr Wijk. Det blir af mycket intresse att erfara, huru Göteborg kommer att besätta den lediga platsen, antingen med en person af samma politiska opinion eller så, att något af de båda andra partierna, hvilka vi helst såge förena sig till ett, vinner en förstärkning. Den mera radikala sidan af det liberala partiet representerades vid förra riksdagen på ett bestämnt och förtjenstfullt sätt af hr Björck, en man, som med godt hufvud, goda kunskaper, outtröttlig arbetsdrift och mer än vanlig talareförmåga förenar den mest sjelfständiga hållning, och för öfrigt visat sig hylla framåtskridandet i alla riktningar inom stat och kyrka. Samma egenskaper, som utmärka hr Björck, måste äfven tillerkännas hr Wern, ehuru den ställning han i de politiska frågorna intagit varit mera moderat, någon gång sväfvande. Att man stundom velat finna denna ställning mindre klar, torde härröra dels af den eftergifvenhet, synnerligen i anslagsfrågor, som han vid vissa tillfällen visat, dels af en viss slutenhet. Skulle hr Weern vilja intaga en mera rak hållning vemot hvilken som helst — för att begagna hr Schwans ord — och låta det dunkla, obestämda fara, så skulle denne utmärkte och, genom sitt arbete om bristerna i vår ståndsförfattning, likasom genom sin motion vid sista riksdagen om hammarskatten och tackjernstionden, högt förtjente riksdagsman blifva en ännu större vinst för det liberala partiet, än han hittills varit. I detta A.B:s yttrande instämmer säkert hvarje Göteborgare, om ock en och annan i afs. å hr Weorns politiska hållning, skulle känna sig frestad att i viss mån tillämpa A.B:s föregående allmänna räsonnemang. —— — ST ADAM —— — PART AS RA FRA DN