— SSE ulaner, och om aftnarne såg man oupphörligt patruller till fot och till häst genomströfva gatorna, polismästarne ilade fram och tillbaka åtföljde af kosacker och gendarmer, och furst Galitzin sjelf red genom staden med sina adjutanter. Det fredliga Moskwa hade på en gång fått ett krigiskt utseende. Jag låg i mitt fönster och betraktade det brokiga lifvet på gården. Ulanerna lågo på halmen bredvid sina hästar, officerarne gingo omkring med hemlighetsfulla vigtiga miner och kastade då och då en föraktlig blick på polisen och dess handtlangare. Adjutanterna kommo sprängande på skummande hästar, aflemnade ordres eller sågo sig omkring, ntan att säga något, och sprängde åter bort. Men denna natt utbröt ingen eldsvåda. Kort derefter kom czaren sjef till Moskwa, missnöjd med hvarjchanda — med undersökningskommissionen, med den våpigheten att man inställt oss inför den offentliga polisrätten och ej inför den hemliga, men framför allt deröfver att mordbrännarne ännu ej blifvit upptäckte. Med ett ord: alla fingo plötsligt erfara, att Kejsaren var i Moskwa.