Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 maj 1856, sida 1

Vör att bilda sig en föreställning om ryska sängelser, ryskt rättsväsen och ryskt polisväsen måste man vara tjenstehjon, bonde, månglare eller handtverkare. Väl blifva politiska fångar strängt bevakade och grymt straffade men deras behandling är långt ifrån att kunna jemföras med det olyckliga skäggbärande folkets. Med detta göras inga omständigheter. Och hvart skall det vända sig med sina klagomål, hvar skall det söka rättvisa? Det är för högt till himmelen och för långt till ezaren. Det ryska rättsoch polisväsendets oordning, djuriskhet och vilkorlighet äro af den beskaffenhet, att en man af den lägre hopen hyser mindre fruktan för det slutliga straffet än för den förutgående tortyren och såsom på sin förlossning afvaktar det ögonhlick, som skickar honom till Siberien, ty hans marter upphöra då och hans straff börjar. Vi böra ej glömma, att de tre sjerdedelarne af de misstänkte och sedan frikända hafva måst lida samma qval som de skyldiga. Peter den Tafskaffade tortyren, Katharina inskärpte befallningen, Alexander likaledes. En frambringad bekännelse är ogiltig, och den embetsman, som pinar den anklagade, blir sjelt på det hårdaste straffad. Och det oaktadt är pinbänken (pinligt förhör) i fullt användande i hela Ryssland; der man ej vågar använda stryk, emedan slagen efterlemna märken, tager man sin tillflykt till andra medel såsom odräglig hetta, törst och salt mat. Så blef en gång en olycklig ställd på en jernplåt i tio graders köld: han dog på det hospital, hvilket stod under furst M:s uppsigt, som sjelf berättade denna skändlighet. Ingen är okunnig om dessa missbruk; guvernörerna sjelfva uppmuntra det, senatorerne se genom fingrarne, ministrarne tiger, synoden, godsegarne, alla