sälskapst san unge och ungefär 6 veckor ytterligare tvenne Kkaledes välskapade foster, hvilka sedermera ock ego mer nägra timmars förlopp. Modren vilje ej förrän efter uv båda sednares födelse vidkännas förstfödingen. Fattigväsendet i China. Det finnes i Perg tt talaus tcrin. 3011 svergar allt hvad FonHa fantasi kuaust mttyunka; det kallas KiPHönsfjäders-huset.? Detta besynnerliga Issemönpt hostir niott al en mycket stor sal, i siaVutsträckning hetäckt med ett tjockt lager ä Tingarme och dagarifvarne, som icke hafva någ . fit oc tillbringa nätterna i denna ofantliga sofsal: män, qvinnor, barn, unga och gamia, alla emottagas här. Hvar och en lagar till åt sig on bädd i denna ocean af fjäder, och sofver så godt han kan. När det dagas måste man åter ut, och en af betjeningen mottager vid dörren den bestämda betalningen, en Sapek. — Under denna filantropiska och moraliska anstalts första tider försedde bestyrelsen enhvar af gästerne med ett litet täcke; men man måste snart förändra detta arrangement. Etablissementets kommunistiske gäster hade fått den vanan att taga med sig dessa täcken, för att sälja dem eller med dem fullända sin klädedrägt under de kalla vinterdagarna, och akticägarne insägo, att de på detta sätt gingo en hastig ruin till mötes. Att aldeles afskaffa täckena skulle varit alltför härdt och stridande emot anständigheten. Man måste således uppfinna ett medel, som kunde förena etablissementets intresse med en anständig behandling af gästerne. Till den ändan lät man tillverka ett ofantligt stort filttäcke, af sådana dimensioner, att det kunde betäcka hela sofsalen; om dagen hänger det under taket lik en oerhörd baldakin; när alla laggt sig till hvila och blifvit ordnade i rät linie i fjädrarna, låter man det, med tillhjelp af flera trissor, sjunka ned; i täcket äro anbragta en stor mängd öppningar, genom hvilka de sofvande kunna sticka ut hufvudet, för att icke qväfvas. Vid dagens inbrytande hissas täcket åter i höjden; men man brukar den sörsigtigheten, att förut gifva en signal med en Tam-tam, för att väcka dem, som sofva alltför hårdt, och påminna dem om att gömma sina hufvuden i fjädrarna, på det de icke måtte få halsen i klämma och blifva upphissade med täcket. Man ser då denna ofantliga mängd af tiggare kräla fram ur detta smutsiga fjäderhaf, hastigt ikläda sig sina eländiga paltor och derpå i talrika hopar sprida sig i stadens qvarter, för att på mer celler mindre tillåtligt sätt söka sin utkomst. ARSA VOTE RUT n