Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 maj 1856, sida 2

räkenskap skyldig för sina handlingar. Nu iro ministrarne endast ansvarige inför kejsaren och hafva endast att inför honom aflägga räkenskap för sin förvaltning. Skulle man kunna fatta, utlåter sig referenten, att i denna höga sfer, der enhet i handling och vilja är herrskande, en minister skulle kunna hafva rättighet att, tvärtemot statens öfverhufvuds önskan, utsträcka sin kontroll öfver en annan ; ministers handlingar? Förnuftet skulle föruni dra sig huru en dylik fråga skulle kunna uppstå under den författning, hvarefter Frankrike nu regeras. Senaten gör alltså i denna tolkI ning af 1852 års beslut icke annat än orkänner sin egen tanka, i det den gifver den en ny och bestämdare form. I engelska underhuset har d. 2 dennes förefallit en temligen löjlig debatt. I hufvudstadens parker spela om söndagarne några musikkorpser, en underhållning, som ditlockar tusentals åhörare, till stor förargelse för ifrarne för sabbatens stränga ihelgdhållande. I sjelfva parlamentet mönstrar denna zelotiska liga ett icke så ringa antal anhängare och från dem utgick den begäran, att vederbörande måtte förbjuda all dylik söndagsmusik, enär sabbaten derigenom ohelgades. Sanningen att säga, har detta oskyldiga folknöje antagit karakteren af en riktig demonstration : emot puritanismen och den bigotta protestan. tismen, och häri har man väl att finna det hufvudsakliga motivet till de frommes nitälskan deremot. Vederbörande visade sig imellertid så ogudaktige, att de alls icke ville lyssna till ifrarnes föreställningar, och huset gillade detta förfarande genom att gå öfver till dagordningen. Engelska tidningarne innehålla ett redan i telegrafdepescherna omförmält dokument, nemligen den not lord Clarendon riktat till den den nye amerikanske ministern Dallas, och hvari han utreder alla punkterna af den emellan England och Amerika med anledning af värfningarna uppståndna striden. Lord Clarendon vägrar deri med lika mycken hofsamhet som fasthet att uppfylla den fordran, som kabinettet i Washington framställt i London, nemligen att engelska regeringen skulle äterkalla och straffa hr Crampton och de brittiska sagenter, som äro invecklade i värfningsfrågan. Apropos om Amerika, så tar man nära nog för gifvet, att Förenta Staterna icke skola erkänna den sjörätt, som blifvit antagen vid kongressen i Paris. Försäljningen af kyrkooch nationalgods i Spanien har tills dato inbragt staten 300 mill. realer. I Granada har försports en jordbäfning, som anställt icke så obetydlig skada. Kriget emellan den ofta omtalade amerikanska fribytaren Walker och republiken Costa Rica har börjats olyckligt för den förstnämnde. Den styrka, som under befäl af en öfverste Schlesinger af Walker sändts emot Costa Rica. har lidit ett fullkomligt nederlag. Det tillochmed påstås, att Walker redan anger gin sak som alldeles förlorad och bereder gig att återvända till Californien. Detta torde dock vara öfverdrifvet. En säker följd af Schlesingers nederlag lär dock blifva, att de öfriga republikerna i Central-Amerika, upp: muntrade af Costa Ricas framgång, nu göra gemensam sak med denne sistnämnde stat emot den allmänt förhatade fribytarehöfdingen. Costa Rica skildras som en mönsterstat. hvilken utmärkt sig för god ordning och framåtskridande midt under all den oreda och villervalla, som äro rådande i grannstaterna Dess president, hr Mora, som åtföljer den a hans bror kommenderade armen, är en a landets mest aktade och rike affärsmän. Har har den förtjensten att ställa sig öfver parti erna, icke åsyftande något annat mål, än lan dets välfärd och förkofran. Han har lyckat I icke endast att öka statens inkomster, uta äfven att förminska utgifterna, så att stats hufvudboken hvarje år visar ett öfverskott Indragningen af de stora militär-embetena oc armeens förminskning har befriat staten frå ett element af oordning och möjliggjort stor besparingar, under det handeln tilltagit oc folkmängden ökats isynnerhet genom invan dringar utifrån. H I A I Den 9 Maj. Med afseende å det sednaste stora stjerr