Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 maj 1856, sida 2

kan ni (å dölja sanningen för oss. — här pekade han på en hop papper och dokumenter, som lågo sanningen. Att jag alldeles icke aflagt ett sådant löfte, och att det aldrig blifvit mig affordradt, gjorde intet till saken. Såsnart popen var färdig, packade han tillsammans kors och bok. Polismästaren sade, att han nu kunde gå, och reste sig knappt från stolen, för att besvara hans helsning. Derefter vände sig polismästaren till mig och öfversatte det andliga talet på polisspråket. — Jag vill blott tillfoga några ord till hvad presten sagt, anmärkte han. — Tillochmed om ni ville, uppstapplade på bordet; — blott en uppriktig bekännelse förmår stämma edra domare någorlunda gynnsamt för er, och det beror alldeles af er sjelf, om ni kommer att skickas till Kaukasus eller hem. Frågorna blefvo mig skriftligen förelagde, och den naivitet, genom hvilken de fleste utmärkte sig, var ganska märkvärdig. — Känner ni någothemligt sällskap? — Var ni medlem af något sällskap, litterärt eller af annat slag? — Nämn medlemmarne! — Hvar samlades ni? Det var mig en lätt sak att besvara alla dessa frågor med ett bestämdt nej. — Jag märker, att ni ingenting vet, sade Tsinski; — jag har varnat er. Ni förvärrar ert öde. i Härmed slutade första förhöret.