Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 maj 1856, sida 1

III. Mordbrännarne.Om en menniska blott eger någon inre halt, dröjer det icke länge, innan hon blir förtrolig med fängelset, tystnaden och den fullständiga friheten inom burens jernstänger. Här finnas inga hvardagsförströelser, men icke heller några hvardagssorger. I början hade jag inga böcker, och majoren förklarade, att jag ej heller kunde påräkna några hemifrån. Jag bad honom köpa några åt mig. — Ja, lydde svaret, — om ni kan hjelpa er med en eller annan nyttig bok, t. ex. en grammatika, så kunde det nog låta sig göra, men annars måste man hafva generalens tillstånd. Förslaget att af ledsnad slå sig på studium af grammatik föreföll mig så tokroligt, att jag ingick derpå och bad majoren skaffa mig en italiensk språklära jemte lexikon. Jag hade två röda ) banknoter på mig, af hvilka jag lemnade majoren den ena. Han afsände en af officerarne att göra inköpet och lemnade honom på samma gång ett bref från mig till polisgeneralen, i hvilketjag, med stöd af den order till polisen, jag sett på kontoret, begärde att upplysas om orsaken till min arrestering eller att försättas i frihet. Majoren, i hvars närvaro jag skrifvit brefvet, ville öfvertala mig att ej afskicka detsamma. — Det tjenar till ingenting, förklarade han; — vid Gud, det tjenar till intet att besvära generalen. Han skall blott säga att ni är ett oroligt hufvud, ) Tjugo Rubler.