Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 maj 1856, sida 1

En rysk slyktings memoirer eller Statsfängelset och Siberien. Af Alexander Hertzen. (Forts. fr. föreg. N:r.) Målet mellan krämaren och qvinspersonen förekom ånyo. Hon begärde att få aflägga ed. Popen infann sig, och, såsom det vill tyckas, hafva båda två gått ed. Jag fick ej bevittna slutet af historien, ty jag blef förd till öfverpolismästaren — af hvad skäl vet jag icke. Ingen menniska talade ett ord till mig, och derefter fördes jag tillbaka till poliskammaren, der iag inqvarterades i ett kyffe under sjelfva vakttornet. Polisbetjenten förklarade, att såvida jag ville äta, måste jag köpa mat, ty kronorationerne voro ännu icke utlevercrade, och när de om ett par dagar härefter blefve det, bestod det hela blott af tre eller fyra siltverkopeker, som emellertid förnäma arrestanter aldrig plägade emottaga. Det var redan middag, Af trötthet kastade jag mig på en smutsig soffa och föll i djup sömn. Då jag vaknade, kände, jag mig lugnare. Under den sednaste tiden hade ovissheten i afseende på N:s öde plågat mig. Nu var ordningen kommen till mig sjelf. Faran hotade icke längre på afständ; ovädret hade brutit löst öfver våra hufvuden.