Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 maj 1856, sida 1

och ni forvärrar blott er ställning, i bättra den. Om aftonen kom officeren tiilbaka med det pesked, att generalen befallt mundtligen meddela mig, attjag tidsnog skulle erfara orsaken till min arrestering. Derefter uppdrog han ur fickan ett trasigt exemplar af en italiensk grammatik och fortfor grinande: — Det träffar sig så ovanligt lyckligt, att en ordbok finnes här i slutet af boken, så att vi allså kunna bespara oss ett lex kon. Men att gifva mig penningar tillbaka kom naturligtvis icke i fråga. ij Jag tänkte först att skrifva ett nytt bref till polisgeneralen, men att i ettt ryskt fängelse spela en Hampden en miniature förekom mig dock alltför löjligt. Efter halfannan veckas förlopp kom en liten svartmuskig koppärrig officer med order, att jag ögonblickligen skulle kläda mig, för att inställa mig inför nndersökningskommissionen. Medan jag klädde på mig, föreföll ett komiskt och dock förargligt uppträde. Jag plägade få min middagsmat hemifrån; tjenaren lemnade den till vakthafvande officern, som åter skickade en soldat in till mig med densamma. Då det var tillåtet att få en half flaska vin dagligen, hade en af mina vänner begagnat sig häraf, föratt sända mig en flaska utmärkt rhenskt vin. Soldaten hade meddelst tvenne spikar uppdragit korken, och jag gladde mig redan i andanom öfver den angenäma presenten, hvaraf jag skulle kunna njuta minst ett par dagar. Man måste hafva varit i fängelse för att riktigt bli öfvertygad, till hvilken grad en fullvuxen menniska kan vara barnslig, och huru hon inom sig jublar öfver en flaska vin eller ett litet puts, som hon lyckats spela sina väktare. Den koppärrige polisstället att för