. . Långsam lagskioning. Sedan ändteligen den famösa prosten Selander i Skara stilt blifvit af Göta hofrätt dömd sitt presterliga ämbete förlustig, meddelar Skara nya Tidning följande berättelse om detta måls bebandling: Om hösten 1850 blef prosten S. antastad för att ha varit drucken i tjenstens utöfning. Saken angass i Skara konsistorium, och då S. nekade för felet, utfärdade kon. bef.hde d. 17 Febr. 1851 på konsistorii begäran, förordnande för aktor i målet. Detta förevar sedan vid häradsting 1:0) d. 4 Mars 1851, 2:0) d. 12 Juni och 3:o) d. 12 Nov. samma år, samt 4:0) d. 5 Febr. 1852, hvarefter ransakningshandlingarne insändes till konsistorium, som genom utslag d. 25 Febr. 1852 förklarade S. prestembetet och prosttiteln förlustig. Målet blef, på grund af gällande författningar, understäldt Göta hofrätt. Genom utslag af d. 22 derpåföljande Juli återförviste bemälte hofrätt saken till häradsrätten, för utredning huruvida ej svagsinthet varit orsaken till S:s orediga uppförande vid öfverklagade tillfällen, oaktadt en af våra utmärktaste jurister, som genomläst handlingarna, derom (såsom det berättas) yttrat, att detta dryckenskapsmål cå mera föranledde misstanka om svagsinthet, än niistan alla dylika, vid hvilkas förehafvande merendels af vittnena yttras: antingen var han full, eller galen. Emedlertid förekom målet nu åter vid häradsrätt 5:o) d. 11 Nov. 1852 och 6:0) d. 11 Mars 1853, hvarefter det genom utslag af d. 28 April s. å. förvisades till provincialläkaren. Hos denne låg det länge; ändtligen dog han i koleran, och den tillförordnade vikar. prov. iäkaren afgaf d. 4 Jan. 1854 utlåtande, hvilket häradsrätten eller domaren jemte öfriga handlingar öfversände till sundhetskollegium, som d. 30 i samma månad meddelade sitt utlåtande. Derafter företogs saken ånyo vid häradsrätten 7:0) d. 13 Mars och 8:o) d. 15 Maj 1854. hvarefter handlingarne, sålunda vederbörligen tillökte, insändes till konsistorium, som genom utslag d. 25 Juli för andra gången förklarade S. för afsatt. samt underställde Göta hofrätt sitt utslag. Men hofrätten fann omigen för godt att i utslag at d. 29 Jan. 1855 återförvisa ärendet till handläggning af Skara rådhusrätt, emedan 8. begagnat mot konsistorium otillbörligt skrifsätt, hvaröfver borde ransakas. Det förekom salunda d. 19 Febr. inför rådhusrätten, som 3 dagar derefter (hofrätten lärer behöfrt några mänader för att justera sitt andra lilla återförvisningsutslag) insände handlingarna till konsistorium. Genom utslag at d. 11 April 1855 förklarade konsistorium för tredje gången S. afsatt och underställde målet hofrätten, som ändtligen i utslag af d. 1 April 1856 (detta lärer behöft omkring fem månader för att justeras) stadfästade konsistorii utslag. Efter all sannolikhet drager den tilltalade målet under högsta domstolens pröfning; och ifall det der äfven får ligga sin runda tid, så kommer säkerligen det att slå in, som S. berättas yttrat vid rättegångens början, att sakens slutliga afgörande skulle ej komma till stånd, förr än 7 år för flutit. Tidn:n tillägger: Man brukar såga: ingenting är svårare än att afsätta en prest, och sannerligen rättfärdigas detta tal i högsta grad af nu omförmälte rättegång. Hvad skall man annars säga derom, att en embetsman kan gå hela 7 ären ostrafiad, sedan han begått ett sådant fel; att en kristlig församling nödgas så länge löna en herde, som visat sig ha förverkat sitt embett? Hvad skall man ändtligen säga om en sådan rättegångsordning, som likväl endast med obetydlig möda kunde i högst väsendtlig mån förbättras? Borde det ej ligga regering och ständer på det ömmaste om hjertat att snart och kraftigt före