Lkonomiskt. Ait odla väårftherhRatertåg. En landtbrukare i granskapet af Hamburg har tillsändt en tysk tid ning följande meddelande om ett försök att odla vinterpotates: Af 1850 ärs skörd tog jag en säck hel, medelstor potates och satte den — naturligtvis ouppskuren — den 14 Augusti 1851 på en mot vädret temmeligan skyddad åker. Plantorna visade sig snart öfver jorden, blefvo sedermera rensade, sköto i Oktober upp fotshögt samt hade ett friskt och litligt utseende. I medlet at November infann sig det a frostet. Jag afskar gräset till en hand-bredas höjd öfver jorden och betäckte raderna dermed. Ofver potatesgräset lade jag ett i fot högt lager blad utaf fruktträd och öfverlemnade nu potatesåkern å sig sjelt tills vintern kom, då jag gaf den ett lager håästgödsel af fots djup. Jag var nu mycket nyfiken att se huru potatesikern skulle stå sig öfver vintern. Så snart snön på våren var smält och marken torr, lät jag bortföra gödseln, bladlagret och potatesgräset. Jag fann, att åkern under denna skyddande betäckning icke nåtts at frostet, och hyste således godt hopp. Jag blef ej heller bedragen. Den 2 April upptog jag potatesen och fick 6 säckar vacker, ren och stor potatas. Försöket hade således fullständigt lyckats, Sedermera har jag hvarje år odlat vinterpotates och begagnar endast sådan till utsäde, och sedan jag börjat dermed, bar hvarje spår ai potatessjukan försvunnit, mnnmninimm::mnmmgggg NN ÅSE mn or SR NERE