Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 maj 1856, sida 1

tan och traktan gick ut på att läta mannen känna tryckningen af sin jernskodda toffel. Sedan de äkta makarne i åtskilliga är beredt hvarandra ett helvete på jorden, blefvo de slutligen för första gången ense om en sak — äktenskapsskillnad. Patronen, som ännu alltid hade nordstjerneorden i tankarne, reste derefter till Stockholm, för att vigilera sig densamma, uppträdde med stor glans och fick en viss ryktbarhet för sin dumdryghet, sina cleganta ekipager och sin stora otur på rulett. Betydligt pungslagen återvände han till sina masugnar i Småland, svärjande öfver regeringen, som räckt honom stenar i stället för bröd — han hade nämligen fått vasen, men icke nordstjernan. Emellertid hade Brackander fått smak för Stockholmslifvet, sådant detta är i vissa kretsar, återvände ofta dit, lefde öfverdädigt, spelade med raseri, vanvårdade sina affärer, inlät sig, för att åter upphjelpa dessa, i äfventyrliga spekulationer och ruinerade sig slutligen totalt. Trefnadslösa med åtföjande masugnar och jernbruk gick under auktionsklubban. Med en obetydlig spillra af sin förmögenhet drog sig Brackander undan — Gud vet hvart; i de nejder, der han i sina lysande dagar huserat, visste man ingenting om hans öde, tills han plötsligen många år derefter åter visade sig derstädes, mycset förändrad icke blott till sina yttre vilkor, utan äfven till sin inre menniska. Han inköpte ett litet pappersbruk, beläget en mil från Görans gård, lefde stilla och indraget, ja gjorde sig, till icke ringa förvåning för dem, som förut kännt honom, omtyckt och aktad af de få menniskor, med hvilka ban kom i beröring, Motgången hade utan tvifvel väckt honom till besinning och förmått honom kasta en djupare blick i sitt inre; sedan han icke längre hade ett ankarfäste i rikedomen och ett mål i sin fåtängas tillfredsställelse, hade han, för att