Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 maj 1856, sida 1

De vandrande ieknarne. Gondahistoria, berättad af Agricola.) (Forts. fr. föreg. N:r.) De penningar, han genom träget arbete förtjenat på sina från tjenstgöringen lediga stunder, hade han, trogen sin föresats, alltid skickat till fosterföräldrarne, ehuru han väl visste, att dessa nu ej mera behörde dem. Göran hade för dessa penningar på sina egor byggt och inredt en nätt stuga med bredvidliggande smedja, och när Sven hemkom, var allt i ordning för hans och Johannas giftermål och bosättning. Vi behöfva väl ej säga, att de icke onödigtvis uppsköto med studerandet af giftermälsbalken, utan byggde hjonelag med all skyndsamhet och gamman. Barnbarn uppvexte kring. korporal Brant I och mor Kerstin; deras ålders sol sken varmt och Jjufligt och kastade, innan den sjönk under horizonten, ett rosensken öfver lifvets höst. Vi vända oss ogerna från denna tafla af hemtrefnad och lycka. för att med några ord redogöra för herrarne Brackanders och Spöqvists sednare lefnadsöden. Det groll, som vid utmätningsauktionen uppstått mellan dessa tvillingsjälar, vexte till öppen fiendskap, då begge wgelägne att afkasta ungkarlslifvets börda, längre fram stötte på hvarandra såsom rivaler om den rika kronofogdedotterns Fund och kapitaler. Brackander slog emellertid Spöqvist ur brädet, men hatade honom sjufaldt djupare just med anledning häraf, ty patronen fann snart, att han i sitt hus fått en olidlig Xantippa, hvars hela dik