Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 maj 1856, sida 1

—— AWAWs2252WsWw — De vandrande Djeknarne. (Bondhistoria, berättad af Agricola.) (Forts. fr. föreg. N:r.) — Men, sade korporalen hastigt. — har ni väl petänkt er, Göran? Bör ni upphöra med era studier, ni, som redan hunnit så längt i dem och som har så goda anlag att bli prest? — Mitt beslut är icke öfveriladt, korporal Brant, svarade Göran: — jag har länge öfverlagt med mig sjelf om saken och är ötvertygad, att jag handlar ganska klokt. Ni skall en annan gång höra mina skäl och gilla dem, Nu vill jag följa er till mor Kerstin och Ingrid, för att tala med dem ... Du, Adolf, gör mig ju sällskap? Så slutade utmätningsauktionen. Patron Brackander hade lidit ett fullständigt nederlag. Han förbannade i tysthet hela verlden, sig sjelf inbegripen, vräkte sig upp i giggen och återvände hem i det uslaste humör. Följande morgon finna vi de båda djeknarne sittande vid hvarandras sida på klippan invid båtviken. De hafva länge samtalat: Adolf synes ovanligt dyster och nedslagen. Göran håller hans hand och säger: Det var icke en uppsvallande känsla, ett hastigt väckt medlidande, som föranledde mitt beslut.