Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 april 1856, sida 2

FARM IPREN — Man läser i Strengnäs Tidning för den 18 April: I närheten af Tibble i Björlunda socken lärer ett rysligt brott blifvit begånget; i det att, enligt hvad för redaktionen blifvit berättadt, en skomakare torsdagen före påsk skall hafva mördat en dalkulla. Mordet lär hafva tillgått på följande sätt: Då skomakaren satt dalkullan gå på vägen utanför sin bostad, hade han öppnat dörren och bedt henne komma in, sägande sig vilja köpa ett sylspett af henne. på dalkullan var inkommen och sysselsatt med att taga af sig bindeln, hade skomakaren obemärkt fattat en yxa, nvarmed han slagit henne bak i nacken, så att hon störtat till goltvet, då han ytterligare tilldelat henne flere slag i hufvudet, till dess hon dog på stället, hvarefter han släpat henne in i ett kontor. EmeNertid hade tvenne andra kullor, med hvilka hon varit i sällskap, och som då mordet skedde voro å annat häll i socknen för att afyttra sina varor, saknat sin kamrat och börjat eftersöka henne; men då hon ingenstädes var att finna, blef det allvar utaf, bvarföre hon efterlystes i kyrkan och anmälan gjordes äfven hos länsmannen. Då uppgaf en arbetare vid den i närheten belägna Tibblesågen sig hafva sett dalkullan gå in till skomakaren, hvartill denne vid efterfrågan då heller nekade, men pästod, att hon genast gått ut derifrån. Som nu likväl ingen sett till henne sedan, blef skomakaren misstänkt att hafva på något sätt urvägenröjt henne, hvarföre länsmannen anställde visitation hos honom, utan att dock finna hvad som söktes, förrän det slutligen föll honom in att titta upp i skorstenen, hvarest han får se dalkullans bindel hänga. Skomakaren tog då genast till fötterna, men upphanns af länsmannen och fängslades, då han genast bekände alltsammans och utvisade äfven för den åtföljande länsmannen ett ställe, beläget långt bort i en skog, dit ban burit liket. Vid återkomsten hem funno de skomakarens hustru, som äfven var delaktig i moråäet, hafva intagit sörgift, hvilket dock icke gjort så hastig verkan att hon genast dött deraf, utan måste hon, efter att som motgift hafva druckit några koppar söt mjölk, medfölja mannen till Nyköpings häkte, hvarest hon dock nu lärer hafva aflidit. Under de få dagar, som skomakaren var på fri fot, förskingrade han dock be ydligt af dalkul