Han har också två döttrar, men hvad kunna de hidraga till hans försörjning? En pigalön här i orten utgör omkring 14 rdr rgs årligen. Sjelf är han gammal, kraftlös och vanför. Säledes kan han hvarken genom eget arbete eller anförvandters värd erhen sin bergning. IIan har icke tak öfver hufvudet, icko en torfva, som han kan kalla sin. Tijl hvilken samhällsklass hör han säledes, Spöqvist? — Nu förstår jag dig, bror, sade länsmannen; — han är numera en så kallad försvarslös person . . . Och såsom sådan beröfvad sina medborgerli rättigheter, inföll patronen; — han får icke ler socknen utan serskilt tillstand; jag, såsom vederbörligen vald tillsyningsman, har hu:bonderättighet öfver honom och kan sätta honom till hvilket arbete jag behagar. Men som han ej duger till arbete, förordnar jag härmedelst, att han dir kte härifrån transporteras till fattigstugan. Kongl. Maj:ts förordning är i detta fall klar och tydlig. Fast vi ej äro välsignade med det ryska statsskicket, ha vi ändå, Gudi lof, lagar här i Sverge, som göra skillnad till personen och lägga ett behöfligt ok på packet. Verdingsmän, fören karlen till sattig tugan! Jag ansvarar inför socknenämnden och, om så behöfs, inför domstol, för mitt åtgörande ... Och tacka du Vär Herre, gamle knekt, för den mildhet och menniskokärlek, som bevisas dig, ithy att sattigförsö jningon tager vård om dina gamla orklösa dagar. Godt folk, fortfor patronen, — socknen belastas nu visserligen med en ny börda, men efter all anledning har väl den gamle krutgubben icke läng tid igen att lefva, vi torde snart bli honom qvilt. O Gud, suckade korporal Brant och sänkte sitt grå hufvud mot bröstet; — blef då detta slutet på min bana . . detta frukten af ett långt lif, tillbragt med bön och arbete! Herre, gif mig styrka att utan