2———————————————7 Brant vände sig om, rätade sig stolt och svarade: — Jag skall i natt måhända sofva lugnare än ni, herr patron. — Kan väl vara, sade patronen med ett hänskratt. — men härinne sker det icke. Du har ju icke en säng att ligga uti, icke en klädespalta att breda under dig. — Och för öfrigt är huset mitt. Jag ämnar tillbomma dörren .. Du måste genast härifrån. livar har du din käring och dina döttrar? — Jag har velat bespara dem åsynen af den olyeka, hvarmed ni hemsökt oss; de äro hos min granne Ola Persson, sade den gamle med darrande röst. — Hos Ola Persson, hos den fattige uslingen! fortfor patronen; — jag skall säga Ola Persson, att om han en timma längre hyser dem under sitt tak, så vräker jag honom från gård och grund ... Hör på, gamle knekt, vi ha visserligen ännu sommar, och sålänge sommaren räcker, ha tiggarne, likasom hararne, hus i hvar buske. Men sommaren är snart förbi, och jag varkunnar mig öfver dig, stackare. Jag måste skaffa dig tak öfver hufvudet . . . Länsman Spöqvist, till hvilken samhällsklass hör numera denna menniska? — Hvad menar du, bror? frågade Spöqvist. — Är han i allmän eller enskild tjenst? Nej. Idkar han fria konster, jordbruk eller annat näringsfång? Nej, han har intet jordbruk att idka, han har icke ens en not, hvarmed han kan draga en fisk ur sjön. Har han bevisligen af egna tillgångar eller genom andras vårdnad sin bergning? Nej, han har visserligen en pension, för att han varit i fält och förlorat sitt ben, men den pensionen belöper sig, summa summarum, till 8 Riksdaler. Han har en fosterson, men den har begått brott, rymt och tagit värfning.