Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 april 1856, sida 1

De vandrande Djeknarne. (Bondhlrtoria, berättad af Agricola.) (Forts. fr. föreg. N:r.) Inspirerad af sin vän Spöqvist, som hade ett horn i sidan till korporal Brant, alltsedan denne en gång vågade kasta honom på dörren, hade patronen lätt nog fått saken i gång efter sin önskan. Vi nämne blott, att auktionen blifvit beramad, sedan korporalen ej med svart på hvitt? kunde bevisa sig hafva betalt det förflutna årets arrendesumma. Så fick han sota för sin enfaldiga och barnsliga tro på menniskors heder; hvarje praktisk man måste ju finna, att den gamle knekten genom en oförlåtlig oförsigtighet förtjente sitt öde. Görans och Adolfs blickar öfverforo folkhopen, och de andades friare, då de ej funno korporalen, hans hustru eller Ingrid bland de närvarande. En känsla af dystert allvar hade gripit deras hjertan. Huru förändradt var icke allt, sedan de båda djeknarne förra gången voro här! Hvilken kort tid låg dock icke mellan då och nu! En aning om all mensklig lyckas ovaraktighet, om det falska i lifvets lugn och hoppet på framtiden, om det ondas makt bland menniskorna och de hårda pröfningar, som vänta enhvar, framför allt den redlige, under vandringen genom lifvets dal, hade fattat desse ynglingar, för hvilka hitintills verlden legat som en blomsterprydd, solbeglänst täflingsbana, der endast lagrar och fröjder skulle vänta hvar och en, som med gladt mod och kraftig band vill eröfra dem.