Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 april 1856, sida 1

och betraktade Adolf med oförställd förvåning. Men uu upphof Spöqvist sin röst och utbrast: — Hvad är du för en liten skällande pojkhvalp? Hvarifrån kommer du? Hvem är du, som med ovett vågar öfverfalla en kronans tjensteman i hans embetes utöfning? — Ja, hvad är du för en pyssling? skrek Brackander. — Ofvermage? inföll Spöqvist . . . — Landstrykare? återtog Brackander. — Fjerdingsman, sade Spöqvist till en i närhet stående karl, — haf ögonen på dender tjufpojkår och lit honom icke komma undan. Efter auktione slut skall jag sjelf tala vid honom. N -Behöfs icke, sade Göran, som nu framträdde; — jag ansvarar för gossen . . . han är min kamrat . vi äro djeknar från Wexiö ... — Tyst, Göran, ropade Adolf; — behöfver du aflägga räkenskap för min person inför detder gemena patrasket? — Patrask! utbrast nordstjerneordenskandidaten Brackander förbittrad; — skäms du icke, du lille slyngel? Vågar du kalla oss patrask? Jag skall lära dig . .. Och patronen lyfte sitt med guldknapp försedda bamburör, för att ge den oförskämde vöfvermagenett dugtigt rapp, då Göran plötsligt trädde emellan och med sin botanikspade afvärjde slaget. — Akta er, gode man, sade Göran till patronen; — vågar ni våldföra er på detta barn, så kan ni vara fullkomligt öfvertygad, att jag ger er sju för tu. Patronen såg förvånad på ynglingen, som var så oerhördt djerf att kalla honom för god man och lofva honom sju för tuP. En sådan oförskämdhet hade Brackander aldrig under hela sitt lif erfarit förr än nu, Det var ett himmelsskriande majestäts