J )Ti I1IIEARAROIHUIH TOP aänamnat, an Olvertradelse a lag och författningar, och lagöfverträdarens högr samhällsställning icke gör hans förseelse mindr märkbar, synes poliskammarens framställning i de delen icke förtjena afseende. Att det skulle ber af poliskammaren att förordna om aklagare vid brott måls fullföljd hos vederbörlig domstol, finner magi straten icke vara förenligt med den ordning, enlig hvilken allmän åklagare vid stadsdomstol alltid bö vara en af Eders Kongl. Maj:ts justitiekansler till förordnad fiskal. Jemnförelsen åter af polisorgani sationen i London med en befolkning af öfver millioner och i Stockholm med nära 100,000, me den polisinrättning, som erfordras för Göteborg met dess ofvan anförda folkmängd på ett för den egent liga polisuppsigten inskränkt område, är, i magistra tens tanka, alltför olämplig, för att erfordra vidar granskning. På grund af hvad magistraten sålunda underdå nigst anfört får magistraten i underdånighet afstyr ka det af poliskammaren framställda förslag; ocl beträffande frågan derom, att Eders Kongl. Maj:t: befallningshafvande i länet skulle tillsätta öfverkon. trollören, så vore sådant stridande mot kongl. reso lutionerne på borgerskapets och städernes besvär a den 8 Juli 1720 och den 16 Oktober 1723, enlig hvilka alla tjenstemän i städerne utom dem, hvilka: tillsättning ankommer på samfäldt val af magistra och borgerskap, böra at städernes magistrater anta gas och dervid förblifva, såvida de betinnas kompe. tente och skicklige; i öfverensstämmelse hvarmet ärven den ännu gällande kongl. förordningen om ei förbättrad polisinrättning härstädes af den 19 Augusti 1507 stadgar, att tjenstemännen vid polisinrättningen utom den egentliga lägre betjeningen, son poliskammaren sjelf eger antaga, skola af magistraten tillsättas. Man är rätt nyfiken att erfara hvilket afseende Kongl. Maj:t kommer att fästa på denna magistratens framställning. Visserligen är det tydligt ådagalagdt, att den ifrågavarande tjenstemannens tillsättning af kon befallningshafvande är stridande mot de rättigheter, som staden lagligen äger, men då man nyligen sett huru litet afseende Kongl. Maj:t fästat på enahanda gällande lagar, för att få ligga ökad makt i landshöfdingens händer: då man tillika sett huru Kongl. Maj:t ej aktat för rof, att tvertemot lag och egna kort förut afgifna, bestämda föreskrifter, till poliskammarens hemliga fonder anslå en ganska betydlig summa af stadens medel, att inför landshöfdingen allena redovisas, allt detta till trots af magistratens och borgerskapets älstes kraftiga protest; då man sålunda ser huru maktens innehafvare icke låta sig besväras af genom lag, häfd och ed stadfästade förbindelser, så se vi alls ingen omöjlighet uti, att ju Kongl. Maj:t kan komma att gilla och stadfästa äfven detta poliskammarens förslag. Visserligen kommer väl ärendet i så fall att blifva föremål för ett blifvande konstitutionsutskotts anmärkningar, men hvad betyder det, då detta utskotts majoritet sannolikt ej kommer att finna sådana åtgärder föranledande till åtal, och då äfven i händelse sådant kunde åvägabringas, då olagligheten är uppenbar, riksrätten nog kommer att frikänna. Det händer ock, att den kontrasignerande rådgitvaren har reserverat sig till statsrådets protokoll, och då finnes ju icke längre nugon, som kan juridiskt tvingas till ansvar. Så står det i verkligheten till med vår konstitutionella ansvarighet, hvilken, när allt kommer omkring, såsom den nu utöfvas, icke är annat än en maskerad allenastyrelse, blott med den fördelen, att den skyddar samma styrelse för alla oangenäma anmärkningar, utan att på något sätt inskränka dess maktfullkomlighet. Vi lyckönska således Göteborg och dess högre samhällsklasser, till den nye öfverkontrollören, hvilken, då han icke kommer att äga en tanke, som ej är en återspegling af polismästarens, måste blifva en man, som förtjenar att så rikligt honoreras, att han utan gene kan umgås med nyssnämnde samhällsklasser och bland dem återspegla sin höge chefs tankar. — Första Maj har sedan uråldriga tider varit en festdag i Norden, för helsande at vårens ankomst. I Stockholm firar man denna dag genom promenerande till Djurgården och allahanda tillställningar på dervarande restaurationer och kaffecr, der det gäller att dricka märg i benen. Vanliga förhållandet torde vara, att benen härigenom blifva svagare, men icke starkare: men Nordbon har haft för sed, att g2öra sig glad på detta sätt, en sed, som dock nu börjar blifva gammalmodig, jumera man finner andra medel till glädje och förströelse. Ett sådant medel kan anses ligga uti den underrättelse, som en annons i dagens blad lemnar att ett stort antal personer i detta samhälle, öfverenskommit att fira första Maj, genom promenader i vagn, samt till häst och fots, i Nya Ållen, på samma sitt som i hufvudstaden varit brukligt. Kanske kunna härmed i en framtid några friska och lifvande folknöjen på exercisheden förenas, på det sätt hvartill Studenterna i Upsala gifvit föredöme. Tr