Ä I I i I I I sig ombord med de Skandinaviska santasierna, — innan han lyckats bättre intränga i den skandinaviska andan. LJ ETIKCS NY Göteborg, Ett nytt märkligt drag at vår holiskammares, eller rättare sagdt, polismästares begär, att utvidga sin makt öfver dess närvarande gränser, hvilka redan synas vara alltför utsträckta, har i dessa dagar utgjort föremål för härvarande magistrats behandling. Sedan, genom häradsh. Hanssons utnämning till stadssiskal, polisfiskalsplatsen för staden blifvit ledig, ingick vår polismästare till Kongl. Maj:t med en ansökning, att sistnämnde tjenst måtte indragas och i dess ställe en ny tjenst bildas för en s. k.öfverkontrollör, Som skulle tillsättas af poliskammaren, eller, ifall lämpligare syntes, af kon. befallningshafvande i länet. De grunder, på hvilka poliskammaren stödt denna framställning, hafva varit följande: att magistraten, borgerskapets äldste och drätselkommissionen, år 1840, vid då inträffad ledighet af polisfiskalstjensten, ansett densamma böra indragas och ersättas af en öfvergevaldiger, som poliskammaren skulle antaga, för att jemte polismästaren utöfva det öfverinseende af det hela, hvilket vore erforderligt: att ett sådant biträde åt polismästaren numera, vid ett nära tredubbelt antal polisbetjening, vore än mera af behofvet påkalladt; att bemälte tjensteman borde stå under polismästarens omedelbara lydnad och vara ensamt af honom beroende, på det hans tjensteverksamhet måtte utöfvas efter alldeles enahanda uppfattning, som polismästarens individuella eller, med i det närmaste poliskammarens egna ord, den tjenstemannen icke jinge i afseende å polishestyren, elsa en tanke, som ej vore återspegling af polismästarens egen; att detta vore desto angelägnare som, i annat fall, polisverksamheten splittrades och icke skulle kunna sammanstämmande utföras; att bemilte tjensteman skulle användas för polisätgärder emot personer af en högre samhällsställning, samt att han, som skulle, då poliskammaren det nödigt ansåg, såsom allmän åklagare vid domstolar fullfölja de mål, i hvilka poliskammaren hållit undersökningar, vore, i följd af sin ställning till polisen, för ätalens utförande tjenligast; jemte det anställandet af en tjensteman med förenämnde åligganden skulle öfverensstämma med befintliga polisorganisationerna i London och Stockholm. Öiver denna polismästarens lyckligt motiverade plan, som bland annat åsyftat att erhålla en polistjensteman för bevakande at personer utaf en högre samhällsställning, har härvarande magistrats yttrande blifvit infordradt och nyligen afgifvet. Detta yttrande, hvari, på ett hofsamt men slående sätt, poliskammarens nya tilltag tillbakavisas, lyder sålunda: Då vid fråga, angående omreglering af stadens stat år 1845, stadens myndigheter föreslogo indragning af polisfiskalstjensten och att, i dess ställe, en tjensteman skulle anställas för att vid det yttre polisbestyret utom polismästaren hafva nödigt öfverinscende af det hela, var polismästarebefattningen förenad med handelsoch politieborgmästarens embete. Denne embetsman ansågs ej kunna jemte sine åligganden såsom borgmästare egna tillräcklig uppmirksamhet åt det yttre polisbestyret utan biträde af en underlydande tjensteman för tillsyn å det hela. Polisbetjeningen utgjordes ock den tiden endast af 3 gevaldiger och 30 polisbetjenter. Genom den förändring af polisstyrelsen, som efter förslag åstadens sida, genom Iders Kongl. Maj:ts nådiga bref af den 12 Oktober 1849 bestämdes, uppdrogs polisstyrelsen åt en särskilt polismästare, som cj har någon annan tjenstebefattning och som derföre har åliggande och är oförhindrad, att ej allenast hålla polisundersökningar och afdöma så kallade polismål, utan äfven sjelf utöfva den yttre tillsyn, som erfordras för öfverinseende å polisbetjeningens tjensteutörning. Enär polisbetjeningen, enligt sednaste organisationen består af 3 kommissarier, 2 öfverkonstaplar, 50 konstaplar, 2 vaktmästare och 1 ordonnans, utom 7 extra och 6 reservkonstaplar, hvilka alla användas till tjenstgöring på stadens grund med undantag af en kommissarie, som är anställd jemväl i distriktet Majorna, som i öfrigt underhåller särskild polisbetjening, synes för polismästarens biträde af underlydande, hvilkas tjenstebefattningar han eger sjelf indela, vid yttre polisbestyren vara tillräckligt sörjdt inom ett samhälle, hvars folkmängd föga öfverstiger 25,000 personer, Majornes omkring I 8000 oberäknad. Poliskammaren medgifver, att polisfiskalens tjensteåligganden, enligt det af Eders Kongl. Maj:ts justitia kanslersembete för siste innchafvaren af dånna tjenst utfärdade konstitutorial hufvudsakligen omsatta den befattning. som skulle tillhöra den föreslagna öfverkontrollören, men sinner ett hinder för polisstyrelsens oberoende deruti, att han ej är ställd under polismästarens omedelbara förmanskap och lydnad. Då härvarande poliskammare utgöres endast af polismästaren, och till denna befattning, med afseende å densammas beskaffenhet, säkerligen alltid en yngre tjensteman kommer att antagas, anser magistraten tjenligare, att vid poliskammaren finnes