Musik. Vi hafva att referera de tvenne af Herrar M. Guglielmi och Maurice Leenders förlidne Måndag och Onsdag gifna konserter. Programmet till den förra upptog, utom tvenne ouvertyrer, moderna solopjeser, ackompanjerade af stor orkester, och vid den senare bjöds man äfven på gammal, god musik, Beethovens C-dur qvintett. Herr Leenders ådagalade vid föredragandot af prinicpalstämman i nämnde qvintett att han ej uteslutande egnat sig åt solospelet, utan äfven eger sinne för musik af högre värde, och dervidlag har äfven den mest betydande färdighet upphört att vara blott och bart mekanisk, den är då ett medel för högre ändamål, och ej det mål till hvilket konstnärns ädla sträfvan bör rigtas. Herr Leenders har uppnått den grad af färdighet att inga svårigheter för honom mera finnas, och detta, i förening med en ädel. smekande och dock fyllig och stark ton, ett som det tyckes fullt medvetet, musikaliskt vackert och vårdadt föredrag, samt en utomordentligt ren intonation ställer honom bland första rangens konstnärer, och berättigar honom till de största loford, likasom det hedrar hans förtjenstfulle lärare, Professor Leonard, hvilken för vår publik säkerligen ännu är i ett ganska kärt och angenämt minne. Herr Guglielmi, engagerad vid kejserliga italienska operan i Wien, har företett det hos en i den nyare Italienska skolan utbildad sångare mindre vanliga: en rikhaltig, mångsidig och omvexlande repertoar. Man finner på densamma såväl Bellini, Donizetti, och Verdi, som Mendelsohn, Schubert och — Händel. Herr Guglielmis röst är en stark, manlig och vacker — dock ej särdeles omfångsrik — hariton, och hans metod den äkta moderna italienska, dock utan dess öfverdrifter. Ett särdeles dramatiskt och färgrikt föredrag, som gör någonting af äfven sådana småsaker som t. ex. Canzone ur I. Rigolletto af Verdi. I följd af någon indisposition, som ingen utöfvande konstnär är så lätt utsatt för som sångaren, lyckades Herr Guglielmi icke att vid den första konserten tillvinna sig vårt fullkomliga erkännande, men hvilket han dock med storm eröfrade vid senare, isynnerhet efter Schuberts Der Wanderer, hvilken vi ej påminna oss hafva hört så väl ja till och med mästerligt sjungas. Herr Guglielmi firar i detta nummer en verklig triumf, liksom han öfverhufvud hela denna afton var särdeles lycklig. — Vi vänta oss stor njutning af att nästa Onsdag, enligt hvad af annonsafdelningen synes, få höra hans starka och välljudande stämma i en så tacksam lokal, som Kristina kyrka, och ha all anledning förmoda att Herr Guglielmi då får fägna sig åt ett talrikt auditorium. Begge konsertena, isynnerhet den första, voro ganska talrikt besökta, och detta, oaktadt den förhöjda inträdesatgiften. Publiken tycktes särdeles animerad och belönade de båda konsertgifvarne med rikligt ech välförtjent bifall, dock kunna vi ej underlåta att anmärka Herr Leenders besynnerliga beteende