171 11 1w jfTT7Z0CGAU UIIAnaSRa spirituåsa drycker i följd af reduktions-behandlingen kunna anses innefatta något för helsan skadligt ämne, så att skäl vore till enahanda påbud, som enligt 33 i Bränvinsförsäljningslagen för vanligt sädesbränvin redan äger rum, eller att de under ett visst gradtal icke må vid minuthandel eller utskänkning till salu hållas. Sedan man, såsom det synes, förlorat hoppet att kunna utverka ett intörselförbud å ifrågavarande sprit-drycker, har man hittat på den luminösa utvägen att försöka framkalla en förklaring, det deras utspädning skulle vara skadlig för helsan. Således, då man utspäder Arrack, Cognac eller Rhum med socker och vatten till punsch eller toddy, så skulle detta vara skadligare för helsan än bränvins-patronernas finkelbränvin! Lyckades man emellertid genomdrifva en för sig gynnsam förklaring af sundhetskollegium i detta afseende, så att utminuteringen kunde förbjudas, så vore ju alltid ganska mycket vunnet. Alla dessa, rentut sagdt, skamliga transaktioner, att göra lagstiftningen till medel för i gynnande af bränvinsspekulationer, tvinga oss väl slutligen att en gång taga bladet från munnen i denna fråga. Det må då öppet uttalas hvad som i alla fall icke utgör någon hemlighet för dem som äro något bekanta med dessa affärer, att den nuvarande ställningen i afs. å bränvinspriserna är alldeles onaturlig. bet är tydligt att så måste vara, då bränvinet, med tillverkningsskatten, icke står producenten högre än 1: 18 a 1: 24 rgs pr kanna, i medelpris för stora och små brännerier, men priserna deremot hällit sig uppe vid nära I rdr derutöfver. Detta har endast kunnat ske, genom ett nät af bränvins-jobbers, utspridt öfver hela landet, hvilka genom kombinerade uppköp och försäljningar dominerat hela den större affären, som framförallt bordt uppehållas i högt pris till den 15 nästkommande Juni, då de stora leveransluten i Stockholm skola uppgöras. Iläremot har hittills varit mindre att anmärka, då transaktionerna, om ock starkt smakande af jobbing, dock hållit sig inom laglighetens gränser. Men då man nu söker tillgripa olagliga medel och göra regeringen till redskap för sina egennyttiga syften, så måste en allvarlig protest inläggas emot ett sådant förfarande. En och annan torde hysa den mening, att det i alla fall varit lyckligt för landet, att bränvinspriserna uppehållits så höga, emedan superiet derigenom stäfjats. Detta skulle varit sannt, om priserna varit naturliga, men nu komma de att framkalla följder af ganska betänklig beskaffenhet. Från alla delar af landet erfar man neml. huru nya brännerier tillredas till nästa bränningstermin, allt till följd af den lockelse, som ligger i detta års oerhörda vinster. Följden häraf blifver ganska sannolikt, att en öfverproduktion af bränvin uppstår och att bränvinspriserna komma att sjunka under tillverkningsvärdet samt stora förluster uppstå, på samma sätt som det skedde för något öfver 10 år sedan. Hade nu bränvinspriserna stått i någorlunda förhållande till tillverkningskostnaderna, så kunde sådana händelser aldrig inträffa. Man måste således beklaga, att icke bränvin i vårt land kan blifva behandladt med samma redbarhet, som andra handelsvaror. Ett godt korrektiv i detta afseende vore, att förbudet mot införsel af bränvin upphäfdes och ersattes af en tull, som något öfverstege beskattningen å tillverkningen. Härigenom skulle aldrig priserna kunna uppdrifvas, genom konstlade medel, på sätt nu skett och affärerna taga en jemnare gång, utan att underkastas sådana ruinerande fluktuationer, som nu äga rum. Härmed borde ock förenas en drawback å skatten för utförsel af svenskt bränvin. Sedan detta var skrifvet erfara vi, att generaltullstyrelsen i Stockholm till härvarande tullkammare telegraferat, att då Genever på större eller mindre fat inkommer till Göteborg bör prof deraf uppskickas till Stockholm, och gen. tullstyrelsens yttrande afvaktas, innan tullbehandling får ske. Denna befallning, hvars laglighet det torde vara kinkigt att vindicera, innebär, att härvarande tulltjenstemän icke skulle kunna likaväl som Stockholmarne bedömma en sådan vara. Men rätta meningen är uaturligtvis, att bereda importören trakasserier och ökade kostnader, genom den tidsspillan, hvarmed ett sådant förfarande måste vara förenadt. Ett godt korrektiv häremot har dock en härvarande importör af ett par hundra fat Rhum funnit deri, att han fodrat packhusupplag för de många faten under afvaktan på undersökningens utgång. Då en sådan begäran icke kan vägras, måste staden underkasta sig betydliga kostnader för hyranA