Den kände signaturen hr M. B. har i Posttidningen nyligen erhållit plats för en uppsats rörande Sverges sjöfursvar, deri han fortfarande, trots den lysande vederläggning hans satser rönt i A.B. af den sakkunnige förs:n till boken Svenska Skärgårdsflottans historia, yrker derpå, att vårt Sjöförsvar skall vara grundadt på en örlogsflotta af 20 linieskepp, 5 fregatter, o. s. v. Förs:n har önskat att andra tidningar skola återgifva denna hans uppsats, hvilken önskan vi dock ej kunna villfara, enär alla hans argumenter och alla hans pathet ska utrop och tal om Orvar Odd och Hjalmar den Hugfulle, m. m. dylikt, blifva såpbubblor inför det sunda förnuftet och inför den hastigaste blick på våra tillgångar, jemförda med den grannes, mot hvilken vår stora flotta skulle vara rigtad. Hvad Sverge i denna väg, under långa år, med oerhörda ansträngningar, skulle kunna vinna, det kan Ryssland åstadkomma på två å tre år. För Sverge, att srida emot en stor flotta mot Ryssland, vore detsamma som om en svag man ville försvara sig med ett svärd, som han ej förmådde lyfta, i stället för att öfva sig i ett vapen, som öfverensstämde med hans krafter. Saken ligger så klar inför hvarje tänkande menniska, att den cj förtjenade att ett enda allvarsamt ord spilldes på densamma, derest man icke hade anledning förmoda, att hr B:s ord varit, som man säger, i sick innan de kommit i påse, d. v. s. utgjorde uttryck af en vilja, som på ett visserligen obehörigt, men icke destomindre ganska inflytelserikt sätt gjort och gör sig gällande i ledningen och organisationen af vårt sjöförsvar. Vi mena härmed H. K. H. prins Öscar, som trots sin ungdom och oerfarenhet synes vilja spela rolen af en svensk-norsk på en gång storamiral och sjöminister. Sedan det lyckades H. K. H., att få förre chefen för förvaltningen af sjöären