Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 april 1856, sida 1

— Hvad det var roligt! sade Sven; — J skolen då helsa far och mor och Ingrid ifrån mig och omtala, att det är ingen fara med mig, och att jag lugnt afvaktar kommande dagar. Ni, Göran, skall säga far och mor, att jag ej tog värfning, förrän jag fått veta, att man i Stockholm har utsigt till god arbetsförtjenst såsom smed, och att jag ämnar mycket ordentligt skicka mina hopsparade månadspenningar till dem, så att de ej bli utan min hjelp, fast jag är långt borta. Ni skall också säga dem, att jag väl vet, hurn många de frestelser äro, som i en stor stad och bland lättsinniga kamrater lura på en menniskas väg, men att jag med Guds hjelp icke skall låta fånga mig. Jag skall taga vara på mitt lynne och hemta styrka af Guds ord och i minnet af mina kära anhöriga. Träffar ni patronen och länsmannen eller någon annan, som talar illa om mig, så tro dem icke, ty jag vill behålla den goda tanke, ni har om mig; jag har intet ondt och intet ohederligt gjort. För öfrigt har jag i mitt hjerta längesedan förlåtit dem, som brutit mot mig, och känner, Gudi lof, icke det ringaste agg eller bitterhet inom mig . . . Göran, i bröstfickan på min tröja ligga några sedlar, som jag dels fått af värfvaren, dels erhållit som köpesumma för ett skjutgevär. Räkna af hälften och lemna de pengarne till min far; den andra hälften skall den goda Karin ha.