Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 april 1856, sida 2

Article Image
de SKlA 10renå sig med oss i den hjertliga och varma önskan, att det må blifva hr Angelin gifvet att kunna snart afsluta det stora arbete, hvari han framställer så många nya facta, frukterna af långa och mödosamma forskningar. Må våra önskningar blifva hörde och gynnas af de upplyste män, hvilka det tillhörde att taga vård om Sveriges utmärktheter, och hvilka älska att icke försumma något som kan bidraga att öka det stora anscende, som tillskyndats deras land, lika mycket förmedelst dess lärdes fredliga arbeten, som genom dess krigares lysande bedrifter.? — Den stora ceremonien för utdelningen af Expositionsmedaljerna. hvilken utdelning, såsom nämndt, blifvit uppdragen åt H. K. II. Kronprinsen ägde rum sistl. Måndag uti H. K. H:s stora våning. Till bevistande af högtidligheten hade chefen för civildepartementet statsrådet Fåhreus inbjudit följande personer: Presidenten i krigskollegium, generallöjtnant Lefrn; ordföranden i förvaltningen af sjöärendena, konteramiralen grefve Puke; presidenten i bergskollegium och t. f. direktören i landtbruksakademien, Åkerman; ordföranden i sundhetskollegium, generaldirektören Ekströmer; främste ledamoten i kommerskollegium, kommersrådet Borelius; prases i vetenskapsakademien, prof. Huss: preses i krigsvetenskapsakademien, generalmajoren Silfverstolpe; direktören i akademien för de Fria Konsterna, öfverintendenten Ankarsvärd; chefen för styrelsen öfver Allmänna Vägoch Vattenbyggnader, öfversten v. Sydow; ordföranden i teknologiska institutets styrelse, generallöjtn. Akrell; föreståndaren för teknologiska institutet, öfverdirektören Styffe: ordföranden i Göteborgs Lokalkomit för Pariserexpositionen, tulldistriktchefen Karström. Alla sålunda inbjudne embetsmän hade tillstädeskommit. Samtlige ledamöterne i komiten för Sverges deltagande i Pariserexpositionen hade tillika, uppå erhållen kallelse, sig infunnit Alla svenska exposanter, som fått antingen medaljen eller mention honorable sig tillerkände, hade genom så väl särskilda kallelsebref, som kungörelse i tidningarne, blifvit af komitän anmodade att å utsatt tid och ort sig infinna. Ceremonien egde rum i H. K. H:s större salon, närmast matsalen, och beskrifves i PostTidn. sålunda: Uppå anmälan att allt var i ordning, inträdde H. K. H. kl. half 12 och intog sin plats i fonden af salongen, midtemot fönstren. Närmast till höger om H. K. H. stod statsrådet Fåhreus; bredvid honom voro placerade ofvanbemälde inbjudne embetsmän. Komitens nio ledamöter stodo till venster om H. K. H. På ett äfvenledes till venster om H. K. H. placeradt bord voro medaljerna framlagda. Samtlige belönade exposanter voro uppställde i en halfcirkel, midtemot H. K. II. H. K. H. behagade öppna ceremonien med följande tal: ?Bistförflutna års stora industri-exposition i Paris skall uti historien om de betydelsefulla händelser, på hvilka detta är är så rikt, särskildt upptaga ett blad, hvarpå en hvar, som nitälskar för framsteg i mensklig kultur, med nöje skall blicka tillbaka. Konsten och industrien hade der från den civiliserade verldens alla trakter uppställt alstren af sin högsta förmåga och skicklighet, och betraktaren erbjöds ett rikt tillfälle att öfverskåda, huru längt i våra dagar menniskan framskridit i sitt herravälde öfver materien: i sin förmåga att till gagn för våra behof sammansätta och förena dessa olika elementer och krafter, och uti sin skicklighet att ikläda densamma de mest vexlande former, uttryckande snillets poetiska lek med detta döda, men för den skapande anden dock bildbara ämne, som så ofta med ett tankedigert ord benämnes — stoft. Och denna menniskans högt utbildade förmåga af materiens mångfalldiga sammansättande, dessa snillrika lekar med formerna, de vittna äter i sin ordning om en ännu högre förmåga; de bära vittne om meniskoandens egen höga kultur. De lära oss, att för alla lifvets yrken, om de skola drifvas väl, äro vetande och bildning ett behof; de vittna, att emellan vetenskap, konst och teknisk skicklighet ett förbund af samverkan för samhällenas utvecklig består, grundadt på deras gemensamma ursprung från den rike ande, som Gud, då han fulländat sitt skapareverk och fann allt vara godt, ingjöt hos menniskan, sin skapelses krona. Det är på goda skäl, denna exposition, likasom den, hvilken för några år tillbaka i London utvecklade sina rika skatter, blifvit kallad en verldsezposition. Båda öppnade de sina salar för alla verldens bildade folk, och gåfvo derigenom åt dessa en uppmaning till närmelse, stödd på ädel täflans driftiga och friska grund. Men ädel täflan är alltid en mäktig härstäång för det goda, och det goda, en gång väckt, är fruktsamt i många riktningar. Följderna af det goda, dessa expositioner uppväckt, kunna derföre icke uteblifva. Den industriens och konstfliuns täflan, som af expositionerna framkallats, skall i fölid af sin natur söka sig ett vidsträcktare mål och från ett tillfälligt arbete för expositionen blifva ett fortgående arbete för konsumtionen, denna ej mera inskränkt allena till ett visst land, utan genom friare handelsförbindelser emellan folken utsträckt till alla länder, der efterfrågan afhöres: och bildningens högre intressen följa i spåren, enligt historiens vittnesbörd, alla de vägar, handeln öppnat. yMed liflig glädje hafva vi Svenskar emottagit underrättelsen om det erkännande, de alster tillvunnit sig, hvilka idkare af industri och konst i värt land på Pariser-expositionen framställt. De hafva alla derigenom hedrat sitt land, och hvarje medborgare, som älskar sitt fosterland, önskar dem dertill uppriktigt lycka. yDet ligger emellertid i sakens natur, att bland RAA ac hvad onm .. Utima finnna cam

25 april 1856, sida 2

Thumbnail