Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 april 1856, sida 2

1000 : 1200 man inrycka på det sientliga området. Ingen sammandrabbning hade ännu ägt rum den dag, då de senaste underrättelserna äro daterade. Då af alla Centralamerikas stater Costa Rica är den bäst organiserade och den hvars krafter äro minst uttömda genom inre partistrider och krig medborgarne emellan, torde man imellertid kunna vänta. att fribytarehöfdingen i sitt nya företag ej I skall hafva så lätt spel som vid cröfringen af Nicaragua. Dessutom är det för honom en kinkig omständighet, att flera franska och engolska krigsskepp ligga i Puentas Arenas, Costa Ricas förnämsta hamn, för att skydda dessa makters undersåter, och troligen icke skola tillåta honom företaga något emot denna ort. En artikel i Londonerbladet Morning Post rörande dessa tilldragelser visar med hvilket obehag England ser dessa fribytarnes förehafvanden Den minsta förevänning skulle vara tillräcklig att väpna England emot dem och deremot skulle ingen, ej ens kabinettet i Washington, kunna hafva något att anmärka. FEREDSKONGRESSEN. Enligt en pariseri korrespondens i Morning Post skulle kongressen i sina sista sammankomster hafva sysselsatt sig med följande specialfrågor: den fria seglatsen på Donau, Donaufurstendömenas inre angelägenheter och fastställandet af deras gränser, samt de kristnes belägenhet i Turkiet. För den vidare regleringen af de tre sistnämnda frågorna synas, enligt flera olika berättelser, vara nedsatta trenne af alla de kontraherande makternas ombud sammansatta kommissioner. I spetsen för dessa kommisSioner skola, enligt hvad det förmäles af en B.IH:s berlinerkorrespondent, stå dessa staters vid franska hofvet ackrediterade sändebud. Morning Post påstår, att Sardinien skulle vara uteslutet från kommissionen för Donaufurstendömena I trots af den i Constitutionel från Wien härrörande halfofficiella försäkran, att vordet Italien aldrig uttalats på kongressen, synes det vara stäldt utom allt tvifvel att ytterst lifliga debatter beträffande italienska frågan ägt rum inom kongressens sköte, ehuru dessa debatter ej ledt till något resultat. Man vill ock påstå, att grefve Cavour vid kongressen inlemnat en i form af en not affattad protest emot kongressens förfarande att hafva lemnat Italiens angelägenheter i oordnadt skick. Enligt en pariserkorrespondent i Å-Indep. belge skulle det varit i mötet d. 8 och sjelfva slutmötet d. 16 som kongressen sysselsatt sig med italienska frågan. I mötet d. 8 hade diskuterats den allmänna frågan om främmande ockupationer. Österrike påstod, att hvarje styrelse ägde att, så länge det konvenerade och behagade den, låta en annan allierad makts trupper besätta sina stater. Deremot påstod England, som ej var ensamt om denna mening, att när en dylik ockupation förlängdesöfverhöfvan, ägde de öfrige regeringarne i Europa rätt att blanda sig i saken. Ryssland tog härvidlag Österrikes parti. Andra makter, äfven Preussen, skulle ej hafva ansett sig kunna bestrida det England hade rätt. Debatten skulle blifvit så häftig, att lord Olarendon kallat den österrikiska politiken i Italien för helfoctisk, ett uttryck, som sannolikt ej kommer att återfinnas i protokollerna. Hvilken hållning de franska fullmäktige iakttagit under denna debatt nämnes icke. I mötet d. 16, då debatten åter förnyats, skulle den endast hafva förts emellan Englands, 0sterrikes och Sardiniens representanter. I alla skiftningarne af denna debatt skall en fullständig öfverensstämmelse i åsigter gjort sig bemärkt emellan England och Sardinien. Det är icke utan sin betydelse, att grefve Cavour dagen efter kongressens slut begaf sig till London, och att Sardinska Krimarmcen återvänder på engelska fartyg. Dess närvaro torde snart blifva behöflig i Italien, och derför påskyndas dess hemkomst. Då vi nu äro inne på hapitlef om Italien, som onekligen för ögonblicket är det interessantaste af den utländska politiken, förtjenar här äfven nämnas, att diplomaterna egna detta land en i ögonen fallande uppmärksamhet. Österrike skickar en af sina skickligaste diplomater, en grefve Colloredo, till Rom. England håller ingen representant i Rom, men det förljudes, att lord Normanby, som är ackrediterad vid hofvet i Florens, snart torde komma att i något hemligt uppdrag af sin regering besöka de 7 kullarnes stad. Ryktet säger, att grefve Orloff, som sades skola stanna i Paris till slutet af September, helt plötsligt erinrat sig, att han har en blesserad Il aan ff Maanal ARh aan 8