Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 april 1856, sida 1

Pe vandrande Ekhjeknarne. (Bondhistoria, berättad af Agricola.) (Forts. fr. föreg. N:r.) Det är en vacker Söndagseftermiddag. Göran och Adolf betinna sig på toppen af det väldiga Taberg. Den aktningsvärde och gästfrie inspektorn som har uppsigt öfver grufvan och masugnarne på stället och hos hvilken de båda djeknarne nyss intagit sin middag, står vid deras sida med en kikare under hvardera armen och talar om ställets märkvärdigheter. Utsigten är utomordentligt skön. Nåijden på flera mils omkrets ligger som en stor färålagd karta under deras fötter. De mörka, högvexia och vidsträckta barrskogarne stå der som djupa legioner at grönklädda krigare, mellan hvilkas leder här och der kyrkspiror, liksom fanor och standarer, höja sig, och mellan atdelningarne slingra sig Nissan, Lagan och oräkneliga mindre bäckar i nyckfulla krökningar, glittrande i solljuset som länga linier af kopplade gevär. Detta på trenne sidor om den malmdigre bergjetten; nedantör den återstående sidan, mellan dess nordliga sluttning och sjön Wettern, utbreder sig ett mera öppet landskap, mellan hvars kullar man varsnar en skymt af staden Jönköping, badande sina husrader i trenne in öar, af hvilka den största vidgar sig till en ofantlig spegel åt sommarhimlen med dess skiftande färgspel och åt de romantiska höjder, som följa dess stränder, tills den längst i fjerran sammansmilter med himlaranden. Aitonsolen förgyller kullarne på den högra