Styckegod?. Skomakaregesiällen Baron. Uti staden Ulm arresterades i förra månaden en bayersk vagabond, som under en längre tid varit stadens lejon. Under namn af baron von Wilhelm lefde han på den mest storartade fot och utströdde i form af drickespengar ett verkligt guldregn bland uppassare, kuskar och betjenter, hvilka tillfölje deraf utbasunade hans rikdom och nobless kring hela staden. IIan blef genast en välkommen gäst i de förnämsta kretsar och gaf sjelf lysande soirter, der champagnekorkarne knallade i dussintal. Men glädjen var ej långvarig. Efter en lika kort som lysande bana blef herr baron von Wilhelm genom polisen befordrad till Mänchen, der det leddes i bevis, att han var skomakaregesäll och i Freiburg genom inbrott stulit flera tusen gulden samt en mängd juveler, Umboerna äro ursinniga öfver att ha blifvit dragna vid näsan af en simpel skomakaregesäll, och hoppas att han skall bli behörigen näpsad. Vid arresteringen hade han endast 150 gulden i behåll. Parisertidningen Figaro, den vidtbekante qvicka skämtaren inom den Franska tidningspressen, som efterhand emottagit flere varningsgrader och blifvit dömd till böter och fängelse för åtskilliga pressförbrytelser, var till följe af den nuvarande presslagstiftningen i Frankrike underkastad det öde, att vid nästa sakfällande blifva för alltid förbjuden. Han har nu begagnat ett egendomligt medel för att afböja den honom hotande katastrofen. Dess utgifvare hade sig nemligen bekant att, några dagar efter konungens af Rom födelse för 45 år sedan, en person hade infunnit sig i Tuillerierna och aflemnat en böneskrift till den nyfödde prinsen, hvarefter då kejsaren nek höra detta, han sjelf följde supplikanten till den lilla vaggan och befallde honom på densamma nedlägga suppliken. När detta hade skett, frågade kejsaren skrattande, nå hvad svar fick ni? hvilket den tillfrågade besvarade på följande qvicka sätt: Icke ett ord Sire! men stillatigande är också ett svar, och jag är derföre berättigad att tro det Prinsen har villfarit min bön. Napoleon den store fann skämtet godt och underteknade på ansökningen ett bifalles! — Denna anekdot från det första kejsaredömet har nu Figaro sinnrikt upplitvat för att söka betrygga tidningens existens. i sluggberäkning att Napoleon TII äfven i detta fall, liksom i så många andra, skulle sätta en ära uti att träda i farbrodrens fotspår. Han har derföre adresserat enignistrande qvick supplik till den lille prinsen, och kejsaren sann sig deraf sä road, att han genast befallde att böneskriften skulle uppläsas för kejsarinnan, som naturligtvis icke kunde underlåta att i sin sons namn lägga ett godt ord för den stackars Figaro.