Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 april 1856, sida 1

behållande, supa destomera. Bland desse andre, för den politiska jemvigten sig uppoffrande varelser tycktes Montan Selt vara, ty han tog en väldig klunk ur flaskan och sä ännu en. Derefter öppnade han sin resväska och uppdukade för Svens lystna ögon åtskilliga viktualier, bland hvilka några kakor af finsigtad råg, rökt skinka, metvurst m. m. Han inbjöd Sven att deltaga i måltiden, och denne lät ej bedja sig tvenne gånger, såsom det annars hör till goda tonen bland allmogen, utan grep verket genast an. Det skulle bli alltför längträdigt att ätergifva de båda männens samtal; nog af, korporal Montan började tala som en ganska förståndig karl och visste snart att vinna sin långe gästs förtroende, så att denne för honom yppade sina lefnadsförhållanden och nuvarande belägenhet. Montan frågade honom, om han ville låta värfva sig till gardist och började ånyo afmåla gardeskarlens lyckliga lott i de mest lysande färgor: — Först som sist, sade han, — vill du bli gardist? Jag frågar det, derför att jag tycker om dig och vill dig väl. Grip Lyckan i flygten, min gosse! annars vinner du henne aldrig. Till en början bjuder hon dig genom mig 10 Rdr i handpengar; sedan följer du mig till Stockholm och får se den store hufvudstaden och kungen sjelf med alla prinsarne. Vidare får du sådanehär granna kläder, som ha den förunderliga verkan, att alla flickor skola löpa som galningar efter dig. Betänk, hvilket herrligt lif! Att marcherna, och manövrera på Ladugärdsgärde samt för konung och fosterland gå på post vid Karl den trettondes staty! Jag menar allvar, gosse; jag leker ej med dina känslor. Nej, jag vill skapa dig en lycklig framtid och fordrar ingen