Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 april 1856, sida 2

tiska folkstammar, den sednare anförd af Sigge Fridulfson, och det är från dessa de nuvarande Skandinaverna leda sina anor. Herr Rydberg slutade sitt föredrag med en karakteristik af dessa våra förfäder, deras religion, i seder och tänkesätt och kulturtillstånd. Föredraget var enkelt och lättfattligt, åhörarnes antal så stort, den inskränkta lokalen kunde rymma. — Enligt i går afton anländ telegrafrapport från Lund hade biskopsvalet, såvidt det ännu var kändt, utfallit så, att domprosten Thomander erhållit 125, biskop Agardh 109, prof. Bring 93 och prof. Melin 74 röster. Ännu återstod att känna Göinge och Bjäre kontrakters samt domkapitlets röster. Huru dessa utfalla är slutförslaget emellertid gifvet, d. v. s. att domprosten Thomander eruhållit första, samt biskop Agardh och prof. Bring andra och tredje rummen å förslaget. — Regeringens val lärer väl icke heller kunna betviflas, så att Göteborgs Domkyrkoförsamling får bereda sig på att välja sig en ny domprost. — För dem af våra läsare, som icke tagit del af Stockholmstidningarnes omdömen öfver de tvenne artister, hvilkas vackra programm bjuder allmänheten på en angenäm konsert till nästa Måndagsafton, torde vi få upplysa, att: hr Guglielmi, som i Stockholm gifvit 3 a 4 konserter med stort bifall, af A.B:s musikreferent berömmes för en sällsynt vacker röst, ett mycket dramatiskt föredrag och en konstfärdighet, som vittnar om allvarliga studier. Särskilt omtalas hans mångsidighet, som gör honom mäktig att utföra såväl den högre allvarliga musiken, som stycken af lättare och gladare genre. Hans utförande af några sånger af Mendelsohn-Bartholdy kallas mästerligt. I Musiktidningen yttras: Ur G. är, att dömma efter alla kännetecken, en af dessa sångare ur den moderna italienska skolan, som förstå konsten att lyfta det obetydliga, förgylla det matta, genom att I på rätta stället anbringa pathos, äkta eller falsk, men alltid af äkta italiensk färg, samt chargera lagom och i rättan tid. — Samma tidning berömmer hr G:s vackra och väl inöfvade baritonstämma, samt det lifliga uttrycket i hans sång. Sv. Tidn:s musikref., A. M., anmärker brist på renhet i ätskilliga partier af hr G:s sång och anser någon betydligare styrka icke stå honom till buds, men anser dock hr G hafva varit, vid utförandet af sina flesta saker, förtjent af att med rätta mottaga publikens utmärktaste bifalls-tecken.? Alla omdömen äro således eniga deri, att 1 Eg H — . d d 2 il ilhr G. är en sängare med ovanliga egenska per, och det skall således blifva för vär publik ett så mycket större nöje att höra honom, som på lång tid icke någon utmärktare manlig artist i den vägen hos oss uppträdt. Om violinisten hr Leenders hafva vi endast sett ett yttrande i Aftonbladet, deri det heter, att han för sitt intagande och i hög grad utbildade spel, tillvunnit sig rikliga bifallsyttringar. Särskilt berömmes hans friska och solida föreårag af violinpartiet i en trio af Mendelsohn. I afseende å det något förhöjda entråepriset hafva vi blifvit anmodade fästa uppmärksamheten derå, att man ansett sig kunna utan anstöt vidtaga denna åtgärd, då de båda artisterna förenat sig om en konsert, en förklaring, som vi velat återgifva, ehuru vi tro att den för de flesta af våra läsare gjort sig sjelf, om man ens lagt någon vigt vid saken. — På theatern gåfvos i går afton tvenne nya pjeser: Sista dagen af ett är eller Don Juan mot sin vilja, samt Vår gode Gufjar eller Brunnsqåsterna. — Den första af dessa pjeser utgjorde en bearbetning för scenen, eller kanske rättare sagdt travestering (på svenska: förvridning) af fru Carlns roman Ett år, i utförd af en tysk herre, vid namn Trautman. För den som ej läst romanen, kunde denna bearbetning synas ganska rolig och underhållande. Äfven för romanens läsare erbjödo de två första akterna rätt mycket intresse, men då i den sista akten romanens vackra grundtanke fanns karrikerad på ett sätt, som gjorde komedien till en simpel farce, blef intryeket af det hela ganska vidrigt, och önskan väcktes att någon skickligare bearbetare måtte upptaga det goda ämnet till behandling. Utförandet var i allmänhet ganska tillfredsställande. Rollerna voro ock öfverhufvudtaget ganska lätta. Endast fru Schvartzes parti erbjöd någon större omvexling, och denna uppgift löstes ock af fru S. mycket lyckligt. Den D (D..TTt a ftfdPea 4...