Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 april 1856, sida 2

som vidlyftigt är, törbigå, och det, som deciDu dd 7 He , deras och fattas, sjelf tillägga. — Så lyda Svebelii välmenta ord och råd. Icke trodde han, att hans förklaring öfver Lutheri Catechismik skulle bli en utanläsningsbok, och ur detta skäl en orsak till mycket ondt, ja måhända en orsak till fängelsernas fyllande med brottslingar .. . . I Biskop Lindblom har ock sagt, i Erinran för skollärare, att de (skoll.) icke skola, till utanläsning, förelägga barnet något, som det icke, efter sina förmögenheter, kan begripa. — Således har man icke då, för katekesutanläsningens bibehållande, att åberopa sig på några mer ansedda auktoriteter, enär katekesutgifvarne sjelfve afrådt från den fatala utanläsningen af dessa katekeser. Hvems skull är det då, att katekesutanläsningen nu bedrifves med en ifver, som är förvånande? Svar: presternas; emedan det står i deras makt att härutinnan åstadkomma ändring, om de ville. — Skollärarne; skull kan det naturligtvis icke vara. De flesta bland dom, sävidt ins:n har sig bekant, inse alltför väl de vådliga följderna af utanläsningsmanien, oeh önska att långkatekesen måtte bli borttagen ur skolorna, såsom varande ett stort hinder för ändamålsenlig undervisning. Men på eget bevåg kunna de naturligtvis icke bortlägga katekesen, af fruktan att derigenom misshaga sina förmän, pastorerna, under hvars välde och förmynderskap de stå, — i allmänhet till föga fromma för sig sjelfve och skolan. Dertill kommer, att föräldrarna hafva blifvit vana, att anse färdigheten att ramsa upp styc ken i katekesen utantill såsom ett bevis på skollärarens duglighet, så att på de flesta orter är denna färdighet den måttstock, hvarefter skollärarens skicklighet att undervisa mätes. Åter ett kraftigt skäl, hvarföre skolläraren starkt drifver den oftanämnda katekesutanläsningen; emedan han i annat fall riskerar — att förlora folkets förtroende! — Så bakvändt kan detibland vara, att, för att icke ådraga sig ledsamheter, man nödgas handla mot sin öfvertygelse! — Det beror således ensamt på presterna, om katek. såsom utanläsningsbok, bibehälles i solkskolorna, eller icke. De förståndigare bland allmogen anse bestämdt katekesläsn.g:n såsom ett ondt — men ett ondt, som är nödvändigt, — just derföre att presterna så strängt pocka på, och såsom ett oeftergifligt villkor fordra, att barnen skola kunna katekesen utsntill, ordagrannt, innan de kunna anses värdige att få begå H. II. Nattvard. Att under sådant förhållande, : och af detta skäl, barnens föräldrar skola jordra att barnen lära sig katekesen, och först och frömst kat., är klart, och skolläraren måste rätta sig efter opinionen. Härigenom förlamas hans kraft, och han hindras att sköta sitt kall så, som han ville, tillfölje hvaraf skolan vicke motsvarar de förhoppningar, man vid densamma fästat. Så kommer hr Ekendal, och de med honom liktänkande, och uttala en hård dom öfver skollärarne .... Presterna böra derföre, sig sjelfva till heder och androm till nytta och gagn, upplysa folket om, att utanläsningen af långkatekesen icke blott är onödig utan ock högst skadlig; och det lider intet tvifvel det ju allmogen (folket) skall finna attpresten har rätt, och på samma gång skall folkskolan blifva befriad från — måttstocken! Af denna befrielse skulle mycket godt härflyta: barnens lust för skolgång och för nyttig läsning skulle tilltaga: den myckna tid, som nu onödigt bortspilles kunde då i stället användas för inhemtande af allmäntnyttiga kunskaper; — och framför allt: barnens andliga I förmögenheter skulle icke förslöas. — Barnen behöfde derföre ingalunda gå miste om nödig kunskap i religionen, utan kunna just derföre? bibringas en sann och lefvunde kunskap i detta det vigtigaste ämne, — förutsatt att folkskolans lärare behjerta sitt vigtiga uppdrag, och många tecken antyda, att de icke äro främmande för ett sådant behjertande. Man vågar derföre, till hvarje tänkande och för det uppväxande slägtets -förädling nitälskande menniska i allmänhet, och till vördiga presterskapet i synnerhet, hemställa: Om det icke nu kan vara tid, att befria folkskolorna (och hvarföre icke äfven hemmen) från utanläsningen al NSvebelit förklaring öfver Luthers lilla katekes, enär den dagliga erfarenheten allt