Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 april 1856, sida 1

landshöfdingen och på hvilken jag funderar att taga i; patent! ... Länsmannens tanke hade likasom funnit eko i patronens själ, ty denne sednare utbrast nu: — Svalgren, i skrubben bredvid vedboden ligga handklofvar och en black. Spring genast efter dem! De komma nu till pass. Emellertid hade patronens och Svalgrens-ofvanförmälta nödrop fört till stället hela gårdens manliga och qvinliga befolkning. Förstugudörren öppnades, och man såg en hop hufvuden nyfiket titta ini rummet. Då drängarne sägo patronen stå och skölja sin uppsvällda näsa öfver tvättfatet, puffade de hvarandra i sidan och beto i tröj-ärmarne, för att ej genom skratt förråda beskaffenheten af sina medlidsamma känslor. Huru saken egentligen tillgått, visste de icke, men de ansågo för sannolikt, att Sven masmästare piskat upp deras husbonde. Spöqvist, som var en försigtig fältherre, uppgjorde genast den operationsplan, han ansåg rådligast att följa. Hans ansigte rynkade sig på ett sätt, som skulle uttrycka djupt medlidande, under det han nalkades Sven och saderligt lade sin hand på hans axel. — Min stackars gosse, sade han, — min tjenst ålägger mig den sorgliga pligten att arrestera dig. Gör icke motstånd, min vän, ty ehuru du visserligen skulle kunna begagna ijdig af dina ovanliga kroppskrafter, för att denna gång komma lös, så skall dock rättvisans arm förr eller sednare nå dig. Betänk äfven, hvad det kostar att sätta sig till motvärn mot en kronans tjensteman i hans embets-utötning. Rör du mig i ovänlig afsigt med bara ett finger, så får du, enligt missgerningsbalkens 18 kapitel, umgälla det med tuhundra dalers böter eller, om du ej orkar böta, tjugoåtta dygns fängelse vid vatten och bröd