Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 april 1856, sida 1

De vandrande Djeknarne. (Bondhistoria, berättad af Agricola.) (Forts. fr. föreg. N:r.) — Nej, nej, min vän, hemgång är det väl icke, sade Spöqvist med en beklagande åtbörd; — du måste nöja dig med trettiotu par spö. — Men jag vill ha honom häktad! ... Aj, min näsa!... Han får icke undkomma eller rymma. Hos dig, såsom konungens befallningshafvande, gör jag mina anspråk gällande att få karlen inspärrad . . genast, genast, förstår du! — Enligt 2:dra paragrafen Straffbalken skola missgerningsmän, då saken går å lif eller kropp och ej med penningar bötas må, genast å färsk gerning gripas, i häkte sättas och utan uppskof för rätta ställas, anmärkte Spöqvist: — jag vill säledes straxt skrida till verket... Svalgren, arrestera denne missgerningsman! Svalgren såg först på Sven, derefter på länsmannen, bugade sig och svarade: — Oändligen smickrad af förtroendet; men som jag icke vet, huru jag skall bära mig åt, får jag be herr befallningsmannen visa mig det. — Rätt illa, mumlade Spöqvist för sig sjelf, — att jag icke har handboja och fotblack med mig. Utan sådana mobilier borde ingen omtänksam tjenare at Kongl. Majestät och kronan resa. Och jag, som hemma har en så vacker handboja af min egen invention, en handboja, som jag skall uppvisa för