Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 april 1856, sida 1

Det i föregående kapitlet skildrade uppträdet hade förefallit, medan Johanna var borta vid sin fars stuga. Förvirrad och utan förmåga att tänka en redig tanke lemnade Sven masmästare herregården och gick, han visste icke hvart. I hans själ tumlade känslorna om hvarandra, som vågorna på en vindpiskad sjö; harm och bitterhet öfver den skamliga behandling, han lidit, dystra aningar, smärta och vemod vidgade eller sammanpressade hans hjerta. Så vandrade han länge, knappt medveten om sig sjelt och utan att upplyfta sin mot marken riktade blick. När han slutligen återkom till besinning och såg sig omkring, befann han sig inne i djupa skogen, och