Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 april 1856, sida 1

och blå, att piska dig så att själen skriker i kroppen på dig... — Ja laglig rättighet, inföll den lagfarne Spöqvist, — enligt handelsbalkens 14 kapitel och missgerningsbalkens 36:te. Paragrafernas nummer erinrar jag mig icke för tillfället, men ordalydelsen i den ena är: glår husbonde eller matmoder legohjon sitt, så att thet theraf varder lamt och lytt, ligger det i laga bot; näpsa de thet skiäliga för brott dess, vare ogildt.— Och hvem annan bedömer, om jag näpser Äskiäliga, än jag sjelf? fortfor Brackander triumferande; — Om jag finner skiäliga att ge dig oskäligt med stryk, så är det min rättighet. Med ett sådant instrument som dethär — (patronen hviftade med chambriren) — kan jag ej slå en sådan tjur som.dig lam och lytt; men jag kan tappa blodet ur dig, kan hudflänga dig från topp till ti, så att ditt arma skinn hänger som en trasa, och det ser du, är min rättighet, i lagboken gillad och stadfästad på riksdagen år 1734. — Patron skall bara icke försöka, sade Sven, — ty det skulle bekomma patron illa. Jag är svensk man och son af en, som stupat i fält för sitt fosterland; derför tager jag icke stryk, ser patron; och om någon försöker hvifta åt mig med piskor eller hvad som helst, så ömkar jag honom, sålänge jag har mina näfvar i behåll. — J hören begge två, att hax hotar slå sin husbonde, skrek Brackander Vet du, hvad det kostar, om du vågar slå igen, vet du det? — Åh, det kostar bara im tu par spö, inföll Spöqvist, — hi, hi, hi, bara trettio tu par spö, enligt missgerningsbalkens 15 kapitel. Det ären småsak för en sådan bondrygg. Och så talar han om sin far, som stupat i krig! Likasom det skulle gul